Vid två års ålder signerade jag böcker.
Med blå krita.
Visserligen inte mina egna. Utan några av böckerna på nedre hyllan i mina föräldrars bokhyllor.
Mamma var inte road.
Faktum är att hon sydde säkerhetsbälten till de nedre hyllorna i bokhyllan så min boksigneringsturné fick ett tvärt slut.
Men ibland kan jag inte låta bli att undra.
Skall jag se det som ett omen?
Jag tror vi kan vara inne i sista redigeringsfasen, Första Texten och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar