I december och januari spelade jag 15-spel med mina orkidéer. Vid den tiden på året var det bara vardagsrumsfönstret som hann få en smula sol under eftermiddagen. Och det var inte ens hela fönstret solen nådde. Orkidéerna i det högra fönstret fick solljus tidigast och längst. Däremot nådde inte solen mer än en tredjedel av det vänstra fönstret innan sol och horisont möttes. Så där fick jag ungefär var annan, var tredje dag skifta krukor i ett försök att se till att alla orkidéer fick åtminstone en liten glimt blek vintersol på eftermiddagarna.
Nu får jag istället skydda dem mot intensiv eftermiddags- och kvällssolen med nedfällda persienner. Och de dricker som A-lagare. Får de inte vatten - och det på sekunden - slokar de och poppar knoppar eller dippar gamla blommor.
Så skall de ha sig en nubbe också - eller kanske snarare en slurk vitaminer. Orkidénäring. På flaskan med orkidénäring står det att orkidéer vilar från november till februari. Misstänker dock att mina orkidéer inte läst texten. Eller kanske "läst men ej förstått". De skjuter knoppar under senhösten, blommar som besatta från nyår och framåt vårvintern för att tyna bort under sommarens hetta bakom nedfällda persienner..
Under mörkermånaderna har de varit färgskimret och ljusglimtarna som burit mig genom vintermörkret. Men även om de blommar länge varar inte orkidéer för evigt. En efter en anser de nu att de gjort sitt för säsongen. Och när en orkidé väl bestämt sig, går förfallet snabbt. En smula vemodigt tar jag farväl av en följeslagare och hoppas att de åter kommer att sprida litet färgglädje när den behövs som bäst under nästa vinters mörkaste dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar