Skrivdagbok, 20 maj

Jag har de senaste veckorna jobbat en del med min historiska/romantiska berättelse med övernaturliga inslag. Det stuvas om rejält. Rörs om i grytan. Det klipps, klistras och remixas en hel del.

Och det som nu sakta framträder har en helt annan styrka än ursprungstexten.

Framför allt blir Wilhelm mycket tydligare. Och det behövs, hans utbrott mot Katarina kom ganska mycket som en blixt från klar himmel och fick förklaras i efterhand. Nu byggs det upp redan i prologen och växer sedan långsamt till sig, steg för steg tills själva utbrottet blir ofrånkomligt.

Är vid det här laget riktigt nöjd med prologen och första kapitlet. Andra kapitlet börjar också falla på plats, litet mer för varje ny bearbetning.

Det känns som om den här texten håller på att kliva upp ett trappsteg. Eller möjligen två.


Jag har givetvis gjort bearbetningar tidigare. Men nog aldrig riktigt på det här viset, när jag remixar kapitel jag varit rätt nöjd med och som funkat utmärkt i befintligt skick.

Hur brutalt brukar ni gå lös på era texter?

Arbetar på årets tredje romancerecension

På tur den här gången står ännu en historisk romance. Den här gången är det fråga om en riktig klassiker från 90-talet, som kom i nyutgåva för ett par år sedan efter att ha varit ur tryck i evigheter.

Jag lyckades få tag på den sista boken i serien, Irresistible, innan den också gick ur tryck.

Den boken lämnade mig dock dessvärre med många frågor om vad som hade utspelat sig mellan de båda första paren i den första och andra boken i serien. Så det var roligt att få svar i åtminstone det första fallet i den här boken när den kom i nyutgåva.


Och, ja, recensionskön är lång just nu. Närmast överväldigande lång. Jag hoppas dock kunna få upp ytterligare några recensioner före sommaren. Och ytterligare några under sommaren.

Getingar på höjden: Är klimatförändringar förklaringen?

Antal getingar avhysta så här långt: 4

När man bott så länge på en och samma plats som jag nu har gjort (sedan vintern 86/87) här på den här delen av Södertörn, så har man hunnit se och märka förändringar i naturliga fenomen.

När jag flyttade in var jag lättad över att märka att antalet getingar som vågade sig upp på denna höjd (7:e våningen i ett höghus i ett soligt område, en bra bit ovan trädhöjd, utsatt för vindar och omgivet av många vägar) var betydligt lägre än de som surrade runt mitt föräldrahem (på 4:e våningen i ett hus omgivet av jämnhöga eller t o m högre träd i en större park) som också var beläget på Södertörn, dock en annan del.

Under de första femton, tjugo åren jag bodde här hände det kanske max en gång per sommar att en geting förirrade sig in och fick avhysas snabbast möjligt. Ibland kunde en hel sommar förflyta utan ett enda försök till getingbetingad invadering av mitt hem på höjden.


Men någonting har hänt sedan dess.

De senaste fem, tio åren eller så har antalet getingar som orkar eller ids anstränga sig att flyga så här högt stadigt ökat. Jag har regelbundet fått avhysa två eller flera getingar per sommar och våren 2018 har visat sig vara exceptionell.

Enbart under den här långhelgen har jag avvisat fyra lika oönskade som ovälkomna besökare.


Hur som helst. Kontentan är, att någonting definitivt har förändrats. Getingarna flyger nu mera frekvent också på denna höjd på min del av Södertörn.

Jag vet inte om det beror på att klimatet blir varmare, så att det kanske blir mindre ansträngande för getingarna att flyga så här högt i ett område som ofta är utsatt för vindar?

Härdsmälta eller hårddiskkrasch?

Japp, det är frågan jag måste ställa mig om onsdagen. Råkade min hjärna ut för hjärnors motsvarighet till en härdsmälta eller en hårddiskkrasch?

Den gick i alla fall tilt, over load, error - varefter normal verksamhet upphörde och världen tappade kontakten med logiken.

Det är kanske inte så underligt, jag tillbringade tisdagen och onsdagen med att försöka skriva texter om juridik. Vet jag någonting om juridik? Nope.

Såvida man inte räknar med Datalagens 10 §, som jag jobbade med under 80- och 90-talet på Televerket. Och om ni inte vet vad tusan det är, är det inte så förvånande för datalagen ersattes för många år sedan av personuppgiftslagen. Men det var i alla fall privatpersoners rätt att begära ut utdrag om sig själva för att se vad t ex myndigheter hade för uppgifter om dem.

Behöver jag säga att jag vid här laget inte minns många formuleringar, om ens några?


Men, skrivas texter om juridiska begrepp skulle det göras.

Så gjordes också, under såväl tisdagen som onsdagen. Research, textmixning, textredigering, textbearbetning, etc tills det fanns en begriplig text. Om den sedan var juridisk korrekt?

Det ligger bortom min horisont.
Låååångt bortom den.

Som tur var, var det i alla fall inte juridiska dokument jag skrev. Bara texter om juridiska dokument.


I onsdags kväll fick dock min hjärna nog och gick - som ovan nämnts - tilt, error p g a akut over load. I rasande takt passerade min hjärna stadierna "varning för ångkokt blomkål", "här var det potatismos", "maneter, uppspolade på en strand" samt uppenbarligen även "fullständigt cocko och inga hästar hemma". Ungefär som om någon, med plattan i botten, kör igenom en rad avspärrningar och vägbommar och rakt ut över kajkanten.


Det slutade med att min dumma, tröga, värdelösa hjärna var totalt handlingsförlamad. Oförmögen att avgöra vilket dokuments text jag skulle kopiera in i nästa dokument jag skulle konstruera.

Jag kom farligt nära att börja uppdatera i ett dokument som redan var klart.

Och där, klappade jag ihop.
Citronen hade pressats till sista droppen.


Men huruvida det var en hjärnmässig härdsmälta eller hårddiskkrasch, det vet jag inte. Allt jag vet är att jag hade nära nog skallklyvande huvudvärk från onsdag eftermiddag till torsdag mitt på dagen, trots flera Alvedon. Och, givetvis, att tankeverksamheten avstannade.


Inte heller blev det bättre av att det samma kväll var strul i megaformat i kollektivtrafiken. Hemresan från jobbet, en resa som normalt tar ca 50 minuter till 1 timme, tog denna kväll - givetvis just denna kväll - 2½ timme. Men det, är en historia i sig så det skall jag inte gå in på här.


Jag har fortfarande huvudvärk, men nu är den mer normaliserad och svarar bra och omgående på Alvedon.


Vad som främst gäller nu, är att fundera ut en bättre struktur för den här typen av högprioriterade jobb. För en del av problemet, var just bristen på struktur. Under tisdagen ödslade vi bort en hel del tid på att göra flera sidor som inte hade högsta prioritet.


Stress.
Går att hantera.
I alla fall till en viss nivå.
Bara arbetet är väl strukturerat och prioriteringen otvetydig.

Jaha, ja, Svenska Akademien...

vad kan man säga? Jag hade inte tänkt säga det här igen men morgonens händelser gör att det känns angeläget.

Frågan är väl om Svenska Akademien alls kan återställa förtroendet för sig själva efter det senaste årets  serie av offentliga magplask? 

Och Horace Engdahl?

Ah, det måste svida rejält i magskinnet efter alla dessa spektakulära magplask.