En natt tidigare i veckan så inträffade ett mysterium, just före dagbräckningen. Jag vaknade fram på småtimmarna, det var fortfarande mörkt ute även om himlen hade börjat på att anta en ton som gick mer i djupblått än nattsvart, och behövde uppsöka damernas. Ganska skyndsamt.
Jag började med den klassiska manövern. Sträcka mig efter glasögonfodralet uppe på byrån (byrån är väl ca 25 cm högre än sängen) och hala över det till sängen för att ta på mig glasögonen.
Så långt gick allt som planerat, men när jag sedan öppnade fodralet så fumlade jag och höll på att tappa det. Det var som tur var ingen risk för att glasögonen skulle falla på golvet - sängen är bred - och jag fick grepp om fodralet innan tappade det.
Det enda problemet var att glasögonfodralet var - tomt?
Uppenbarligen så hade glasögonen fallit ur glasögonfodralet medan jag fumlade med det. Men jag hade varken hört eller känt att glasögonen landa intill mig på madrassen - och jag hade definitivt inte hört dem krascha på golvet bredvid sängen.
I mörkret så kunde jag inte heller se dem där de borde ha landat, på madrassen intill kudden.
Det var, som sagt, inte ens gryning.
Det var bara den där allra första ljusningen på himlen.
Och det var bråttom.
Så jag reste mig - försiktigt - från sängen och tassade runt med fötterna i luften strax över golvet (för den händelse att glasögonen hade landat på golvet, utan att krascha i det och givit något hörbart ljud), innan jag - jäkligt försiktigt - stoppade ned dem i tofflorna.
Så följde försiktiga, försiktiga fotsteg över sovrumsgolvet för att inte trampa på glasögonen om de trots allt hade landat på golvet medan jag tog med fram med ledsyn.
Efter avslutat badrumsärende så återvände jag till sovrummet och tände upp tillräckligt med lampor för att jag skulle se någonting.
Glasögonen låg på madrassen, intill kudden. Ungefär just där de borde ha landat. Men jag hade uppenbarligen lyckats missa dem när jag trevade över madrassen, på jakt efter dem.
Tilläggas bör kanske att lakanet ifråga var ganska mörkt - mörkblått - och att glasögonbågarna går i plommonlila och guld, så de var ganska väl kamouflerade i dunklet i sovrummet vid denna tidiga timme.
Och om ni undrar varför jag inte helt enkelt tände lampan från början?
Eluttagens placering och lampsladdens längd gör att jag inte når kontakten från sängen, jag måste resa mig för att gör det. Eftersom det också sipprar in så mycket ljus från gatlyktorna i området att jag - med glasögon på nosen - utan problem kan navigera mig till och från badrummet, så har det aldrig utgjort något problem för mig.
Och när jag väl hade tryggt rest mig, så var jag skyndsamt på väg åt andra hållet - mot sovrumsdörren, hallen och badrummet.
Hur som helst, mina glasögon och jag var lyckligt återförenade och jag kunde så småningom somna om och sova ytterligare några timmar innan jag nästa gång behövde dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar