Jag har nog gått med den här förkylningen i kroppen länge. Redan två veckor innan den bröt ut på allvar hade jag en morgon ett slags anfall med hosta och sträv hals. Men den gången hjälpte ett par slevar hostmedicin galant.
Det kan vara en del av förklaring till varför jag varit så trött och energilös.
Jag är fortfarande väldigt trött (börjar gäspa käken ur led vid halv niotiden på kvällen). Men det börjar på att finnas ett porlande litet stråk av energi. Tyvärr är det inte på långa vägar så mycket jag skulle behöva - men man får vara glad för det lilla, eller hur?
Nästippen smärtar dock fortfarande när jag snyter.
Jag köpte två påskgula minikalanchoe tidigare i veckan för att ha några uppmuntrande färgfläckar att vila ögonen på på fönsterbrädan.
Och Serranoskinka till smörgåsarna - oh, himmel, så gott med sallad och munkens svarta ost och basilikablad på grovt bröd!
Jag har en svag misstanke om att livsandarna möjligen är på väg att återvända. Och jag tror att jag är redo att lämna Klagomåla, Dysterträsk för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar