Jag har skrivit en del om skrivande de senaste veckorna, i olika inlägg, men det är ett tag sedan det skrevs någonting under den här specifika skrivdagboksrubriken. Något renodlat sådant, under den rubriken, har jag faktiskt inte skrivit sedan början av oktober. Sedan skrev jag ett inlägg i mitten av oktober som taggats som Skrivdagbok även om det fick rubriken
Helgens skrivande (eftersom det litet löst hängde ihop med ett inlägg om helgens läsande).
Det har varit litet avigt med skrivandet i oktober. Gått litet upp och ned med energin, med produktiviteten, med skrivglädjen. Trots det har det hänt en hel del.
Ett av problemen, det jag refererade till i ovan nämnda Helgens skrivande, var att jag i den nya inledning till texten som jag för närvarande skriver hade tappat min kvinnliga huvudperson ur fokus. Det är någonting som jag arbetat med under de senaste veckorna. Det har inte varit helt enkelt, hon befinner sig inte på samma geografiska plats som övriga personer och är inte medveten om vad som sker där hemma.
Lösningen blev att ge henne en egen, annorlunda tråd som håller henne aktiv tills hon skall in i handlingen. Den får inte inkräkta på huvudhandlingen. Den får inte överskugga huvudhandlingen. Och den får definitivt inte, under några som helst omständigheter, kännas som om jag bara håller henne sysselsatt för att hon skall vara synlig för läsarna.
Jag tror jag fått till rätt sorts twist nu, genom att närmast använda tråden som en stubintråd. Det hon går igenom nu kommer, tillsammans med händelserna ombord på skeppet under hemresan, att få henne att formligen explodera när hon blir serverad sanningen om vad som hänt där hemma. Jag tror att det kan bli suveränt, förutsatt att jag kan bygga upp det så som jag hoppas.
Helgen ägnades åt struktur och dokumentation. Kapitelstruktur. Dokumentation över vad som hänt med respektive kapitel. De här elementen fanns redan, men i befintligt skick fungerade de inte optimalt. Så värst mycket skrivet blev det kanske inte i helgen men jag är nöjd ändå, jag har nu ett format som känns stabilt och genomtänkt och kommer att fungera utmärkt att jobba vidare med.
Det skrivande som ändå blev av under helgen rörde mest klarhet, tydlighet och scenerna ur min kvinnliga huvudpersons perspektiv.
Så värst mycket mer skrivande har det kanske inte blivit sedan helgen heller. Sex nya sidor i första kapitlet. Men vilka sidor det är!
Jag har fått in tre korta scener ur min kvinnliga huvudpersons perspektiv, inflätade i den ursprungliga handlingen åt vilken den ger ett slags relief. Eller resonansbotten. För var ny scen med henne jag får in känns det som om berättelsen växer och blir starkare.
I skrivande stund känner jag mig riktigt, riktigt nöjd med dessa scener, de tillför någonting som saknats och skapar dynamik. Hur det kommer att kännas när jag fått sova på saken, det återstår att se. Men jag tror att det här kan bli bra.
