För några veckor sedan tog jag inför en utflykt tillsammans med Kerstin fram en kär gammal sjal som tyvärr blivit ytterst sparsamt använd eftersom jag köpte någon gång runt millennieskiftet - just innan jag gick på en färganlys.
Sjalen fanns i tre varianter - silver, brons och guld. De var ljuvligt mjuka och följsamma färgerna var alla lika tilltalande och jag visste att jag skulle ha en av dem. Frågan var bara vilken?
Det blev guld. Den hade ett slags guldig bärnstens-/honungsgul guldig ton som bara var fullständigt oemotståndlig. Och jag har alltid haft en passion för bärnsten, så - ja, ja, jag erkänner, jag föll.
Kort efteråt gick jag på färganalys. I sig en omvälvande upplevelse, jag hade gjort en hel del genomgående fel när det gällde färger. Det visade sig att sjalen låg långt utanför min färgskala. Faktiskt ljusår utanför den.
Jag skulle ha kyliga färger.
Och jag skulle definitivt ha köpt silversjalen istället.
Så sjalen har fått tillbringa mycket av sin existens i en byrålåda. Men när vi nu skulle sitta vid vattnettänkte jag att en litet tjockare sjal än min blå- eller grå- och rosamönstrade (båda lika tunna) kanske skulle vara skön om det blåste. Jag tog fram sjalen, och tog ut den i badrummet och höll upp den mot ansiktet i bästa belysning framför spegeln för att se hur illa det egentligen kunde vara - och skrek rakt ut!
När jag var yngre och mitt hår hade en nyans rätt nära den ständigt
våta delen av en sandstrand - eller senare, när jag färgade håret i
olika kyligt rödbruna nyanser - gjorde fel färg kanske inte så mycket. Då kunde jag kanske ha kommit undan med att använda den, under förutsättning att jag kombinerade den med någon av mina rätta färger.
Men nu,
när det är så mycket grått i håret - Uck!!!
Allt det grå blev plötsligt tio gånger så tydligt - och jag såg ut att vara fem, om inte tio år äldre ut.
Huga.
Så skratta inte åt färganlyser. De är inte fåniga, de kan faktiskt vara en värdefull investering. En som hindrar er från att investera, dyrköpt och känslomässigt, i kläder och accessoarer med helt fel färger.
Jag hade en av mina tunnare sjalar på mig när Kerstin och jag åkte iväg på vår utflykt till Gustavsberg och den förslog gott och väl, så mycket blåste det inte.
Och guldsjalen?
Den fick min fina kompis Kerstin. Hon har i alla fall färgerna för att bära upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar