Skrivdagbok, 10 augusti

Kämpar med att knyta samman femte kapitlet som består av en rad korta scener som griper in i varandra, överlappar varandra, går omlott och bildar ett slags resonansbotten av pusselbitar. Det viktigaste är att de hamnar i rätt ordning, såväl kronologiskt som logiskt och känslomässigt.

Och det är just pusselbitar det handlar om, för det här är litet som att lägga pussel utan att ha en bild att gå efter. Fast pusselbitarna är ord och meningar och stycken. Ibland skriver jag en scen - för att i nästa vända splittra den och spräng in en annan kort scen däremellan.

Femte kapitlet är ett av kapitlen som skall till i den nya inledningen på texten. Sakta men säkert, mening för mening, växer det fram och tar form. Och jag får nog säga att jag, åtminstone för ögonblicket - och så här långt - är rätt nöjd med resultatet.