I morse hade man svabbat golvet innanför spärrarna på min pendeltågsstation. Det innebar att jag fick stanna upp och ta stöd mot spärren för att inte halka. Det innebar, i sin tur, att spärrdörrarna slog igen strax bakom mig - och dessutom om en lindrigt nykter äldre gentleman som tänkt slinka igenom spärren innan den slog igen.
Det blev ett jäkla liv på gubbskrället, som om det var mitt fel. Värst av allt var tydligen att spärrdörrarna slagit till hans kasse så flaskorna däri klirrade. Sedan smet gubben, fortfarande morrande och blängande, genom en annan spärr.
Fast jag tänkte nog som så att "har du råd att köpa sprit, har du fan i mig råd att köpa en egen biljett!"
Jag är nämligen jävligt trött på att behöva sponsra snyltande plankare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar