Skrivdagbok, 24 augusti

I går kväll gick femte kapitlet in på upploppet. Det var ett monterande av ord och meningar och stycken från scener som jag sprängt eftersom de fungerade så där i befintligt skick. Mixade och remixade och infogade i och sammanfogad av nyskriven text blev de faktiskt riktigt bra. Och så avslutningsvis en kort, helt nyskriven scen som knöt samman kapitlet och som jag var rätt nöjd med. Olyckligtvis landade det hela slutligen på tjugoen sidor.

Olyckligtvis, säger jag, eftersom jag siktar på att mina kapitel helst skall ha ett spann på femton till tjugo arbetssidor för att kapitlen inte skall bli allt för ojämna i längd.

Men det är som det är. Varje liten scen i kapitlet - och jag har nog aldrig skrivit ett kapitel uppbyggt av så många korta scener som detta. Och varje scen har sin funktion att fylla. Sin individuella betydelse, sin nyckel om man så vill. De griper in i varandra, integrerar med varandra. Kontrasterar mot varandra. Breddar perspektiven, klargö relationerna mellan flera personer och skapar ringar på vattnet.

Så om det krävdes tjugoen sidor, må så vara.


Jag gick dock till sängs i går kväll med tanken att jag kanske skulle kunna beskära och trimma texten litet under morgondagen så jag fick ned den till tjugo sidor.

Och vad hände?


Nu på morgonen (jag vaknade jämmerligt tidigt och kunde inte somna om) har jag utökat den avslutande scenen, den som jag var rätt nöjd med, med litet drygt en halv sida text istället. Så slutresultatet landade, med några få raders marginal, på tjugotvå sidor. Häpp!

Så gick det med den planen. Inte en chans att reducera det till tjugo sidor. Och scenen, då? Jo, den blev jäkligt mycket bättre.