Här i kvarteret gick det livat till i natt

Milt sagt. Jag satt i läsfåtöljen och läste i går kväll och någon gång efter halv elva så slets jag ur 1800-talets engelska landsbygd och landade i min egen tid, i min problemtyngda förort av en smäll som fick fönsterrutorna att skallra.

Med tanke på att den senaste gången jag hörde en så kraftig smäll var här om året, när blixten slog ned nere vid stationsområdet (jag såg den, den var definitivt hitom stationen) och slog ut skyltsystemen, så var det kanske logiskt att det första jag gjorde sedan jag lyckats kämpa mig upp ur den ganska låga fåtöljen var att kasta mig över datorn och dra ur alla sladdar och stängde av strömtillförseln.

Speciellt med tanke på att vädret hade varit rätt oroligt under kvällen, med mörka moln och flera häftiga regnväder. Åska, var alltså inte helt otänkbart.

Först efter det att jag hade tryggat datorn tittade jag ut genom fönstret, men jag kunde inte se någonting. Vare sig något åskväder, eller någonting annat.

Så jag återvände till min fåtölj och min bok och lät mig uppslukas av en härlig och romantisk historia.


Lite senare, när jag läst ut kapitlet, höll på att gäspa käken ur led och började tycka att det nog var tid att gå och lägga mig så skulle jag först bara stänga fönstret. Då blev jag något förvånad över att finna att området kryllade av poliser och ambulanser - jag tror att det var minst en brandbil också, den var skymd av träd, men det var någonting stort - både nere vid bussterminalen och på vändplanen i kvarteret.

Området kring ett hus i grannkvarteret var dessutom avspärrat med polisband runt om.

Någonting hade uppenbarligen hänt, men i mörkret så kunde jag inte se någonting.
Och fokus verkade ligga på andra sidan om huset, i alla fall om jag skulle utgå ifrån var de flesta utryckningsfordon var placerade.

Jag höll mig vaken ännu ett tag, även om jag regelbundet gäspade käken halvt ur led. Något hade hänt - och jag hade ingen aning om vad mer som eventuellt kunde hända. Men slutligen vann sömnen. Jag knöt mig.


När jag vaknade i morse var avspärrningarna kvar. Liksom en polisbil på vändplanen.

När jag hade varit i badrummet och också gjort i ordning min frukostmacka (frukost 1.0) så stod det två polisbilar nere på vändplanen och avspärrningarna hade tagits bort.

Jag kunde fortfarande inte se någonting - fast vad det än var som hade hänt, så kunde det ju för all del ha hänt på andra sidan om fastigheten.

Jag kollade nyheterna och fann att någonting hade sprängts, eller exploderat, på en av balkongerna i området.

Enligt SVT Nyheter så sade presstalespersonen vid Polisregion Stockholm:
"När vi kom dit kunde vi se att det fanns skador på en balkong, i första hand på balkongräcket".

Vad som orsakade explosionen var oklart, men ingen människa hade tydligen skadats.

Så går det alltså till i vår allt annat än lugna, tysta och fridfulla förort på Södertörn.

När jag öppnar fönstret och lutar mig en aning ut så ser jag balkongen ifråga. Det är ingen vacker syn.

Den ligger också mindre än hundra meter bort så nu förstår jag verkligen varför smällen var så kraftig.


Nu är det snart dags för frukost 2.0.



Uppdatering, 08.25
Nu är två polisbilar på plats igen. Liksom nya, men mindre avspärrningar.

Dagens syrlighet

Dagens syrlighet är faktiskt inte en syrlighet i Coronatider, utan en beträffande miljö- och klimatfrågor och vissa människors milt sagt märkliga prioriteringar i dessa frågor när det börjar hota deras egen bekvämlighet.

Tanken väcktes när jag såg och läste ett par inslag på SVT om att Falsterbonäset hotas om havsnivån höjs och åsikterna om skyddsmurar för att skydda bebyggelsen och de boendes trygghet går isär.

Speciellt klippet som visar hur vattnet skulle svepa in och snöra av Falsterbonäset från fastlandet vid en höjning av havsnivån är verkligt fascinerande. Det visar tydligt hur utsatta låglänta kustområden, samt bebyggelsen och de som är bosatta där, är när havsnivån höjs som följd av klimatförändringar och global uppvärmning.

• Inslag om hur stora delar av Falsterbonäset riskerar att hamna under vatten om havsnivån stiger med två meter

I Falsterbonäsets fall så skulle näset vid en höjning av havsnivån med två meter upphöra att vara ett näs och bli en ögrupp när stora delar av näsets västliga delar helt försvinner under havsytan och dess mer höglänta delar bildar små öar.

En översvämning skulle också snöra av den enda vägen till fastlandet, vilket skulle innebära att ingen kan lämna halvön och att räddningsfordon inte heller kan ta sig ut till nödställda.

Till de områden som skulle försvinna, hör delar av bebyggelsen i Falsterbo och Skanör. Såvida de inte skyddas av skyddsvallar eller skyddsmurar.

Och en sådan mur är nu på gång, man väntar på ett avgörande från Mark-och miljödomstolen.

Bra, eller hur?

Åsikterna om detta går dock isär bland de boende.

• Inslag om åsikterna kring skyddsmuren

I det andra inslaget så har vi bland annat det äldre paret som beklagar sig över att muren var märkligt placerad och att deras utsikt skulle bli förstörd. 

Jag satt faktiskt här - i mitt vardagsrum på sjunde våningen, högt över en stigande havsnivå, i ett hus byggt på mark som har varit över vattenytan åtminstone sedan bronsåldern - och undrade vad de skulle säga när havsvågorna rullar in över deras trädgård, huset förstörs av fuktskador och de vadar till knäna i vatten i köket och vardagsrummet.

”Men vi räddade i alla fall utsikten!”

Sedan har vi ordförande i Falsterbo golfklubb, som menade att det vore katastrof om golfklubbarna översvämmades permanent och de inte kunde spela golf längre.

Um?

Nej.

Ibland, så förstår jag helt enkelt inte vissa personers prioriteringar.

• Att ens hem översvämmas och förstörs?
• Att man blir avskuren från fastlandet och måste undsättas med båt eller helikopter?
• Att människor kommer till skada eller omkommer i översvämningar?

Det är vad jag kallar katastrof.

Att inte kunna spela golf på grund av att en låglänt golfklubb har blivit översvämmad?

Bah!

Ännu en syrlighet i Coronatider

Japp. Det är dags för ännu en syrlighet i Coronatider.

Också denna gång så riktar jag kängan västerut. Och tar sikte på ett riksärkepucko i den absoluta internationella världsklassen som aldrig upphör att förvåna omvärlden med sina bisarra, besynnerliga utspel av dåligt omdöme, dålig smak och ren hårresande idioti.

Ni vet redan vem jag talar om?

Ah, det förvånar mig inte.

Karln som lider av ett enormt uppblåst ego, obotlig faktaresistens och som älskar att höra sin egen röst – oavsett vilka intelligensbefriade floskler han nu än häver ur sig.


Det senaste utspelet under veckan var att han ansåg att man borde injicera eller spruta in handsprit i sjuka personers lungor för att bekämpa coronaviruset, allt enligt tesen om att om handsprit tar kål på virus på händerna så borde det även ta kål på det i lungvävnaderna.

Att det med mycket stor sannolikhet även skulle ta kål på patienten, det verkade han just inte fråga efter.

Karlns faktaresistens är häpnadsväckande, hårresande och skrämmande farlig. Eventuellt, i värsta fall, livsfarlig.


Varför skriver jag så?

I kristider så är folk oroliga och ängsliga och mer benägna att lyssna på nationens ledare.

Vi gör det också, här i Sverige. Men vi har åtminstone Stefan Löfven som är sansad, saklig och statsmannamässig och håller sig till fakta och förnuftiga rekommendationer. Och som dessutom lyssnar på experterna.

Arma USA har dock haft extrem otur. Inte bara har pandemin slagit extremt hårt mot dem. De har sitt milt sagt egenartade sjukvårdssystem där det är plånboken som styr. Dessutom så har de fått den där faktaresistenta gaphalsen som, i sedvanliga utbrott av ”jag vet bäst” uppblåst ego, kan häva ur sig vilka idiotiska utspel som helst på halsen.


I spåren av det senaste urbota korkade utspelet, som han nu försöker backa ifrån med hänvisning till att han var sarkastisk, så var tillverkarna av handsprit i USA tvungna att gå ut med varningar om att man inte skulle dricka eller injicera eller spruta in handsprit för att skydda befolkningen från att skadas eller skada sig själva.

Faktaresistens, kan vara dödlig.

Det skulle rentav av kunna anses som en pandemi i sig självt.

Och då alldeles speciellt om den drabbar en nations ledare och en ängslig och orolig befolkning, som även de i vissa fall lider av mer eller mindre allvarligt utbredd faktaresistens, lyssnar på vad han har att säga.


Även om det kanske inte är min sak, så skulle jag ändå vilja råda amerikanarna att lyssna på vad karln än häver ur sig med en sund och rejäl dos av skepsis och självbevarelsedrift.

Tillämpa även god mental hygien i form av källkritisk faktagranskning, i förebyggande syfte, innan ni sväljer några råd som han häver ur sig.



Avslutningsvis så är min kommentar om karlns idé om att injicera eller spruta in handsprit i lungorna för att bekämpa coronaviruset följande:

”After you, Mr President!”

* Jag är givetvis sarkastisk.

Eller kanske inte.

Nya syrligheter i Coronatider

Strax före Påsk, under en pressträff i Vita Huset, fick Donald Trump - som har fått oerhört mycket kritik för sitt agerande i början av coronakrisen, då han arrogant och systematiskt tonade ner allvaret med viruset och risken för en pandemi - en fråga om vad han (just rätt person att fråga) skulle ge för råd till länder som är emot social distansering och tog då upp Sverige som ett exempel.

”De är inte så många” svarade han. ”Nästan alla som utövat det stänger nu ner. Storbritannien till exempel. Det pratas om Sverige, men Sverige lider väldigt svårt”.


Hm. Gör vi det?

Vi har det kanske kämpigt och sjukvårdpersonalen gör heroiska insatser i en väldigt tuff situation och skall ha en stor eloge. Och alla vi andra, som har möjlighet att göra det, jobbar hemifrån efter bästa förmåga och undviker att ge oss ut om det inte är för att proviantera eller köpa medicin.

Och det verkar faktiskt funka riktigt bra.

Det stora problemet är väl att det saknas tillräckligt med skyddsutrustning för vårdpersonalen. Samt givetvis att smittan, trots ansträngningarna att skydda just de äldre, nu tyvärr har tagit sig in på många äldreboenden (möjligtvis, förmodligen ganska säkert, eftersom vårdpersonalen inte har fått tillgång till adekvat skyddsutrustning alternativt instruktioner från arbetsgivare eller myndigheter att inte använda dem) och slår hårt där.

Jag vet inte – vad har Trump egentligen har emot Sverige?

Av outgrundlig anledning så tycks han älska att hålla upp oss som ett avskräckande exempel när han behöver undvika inhemsk, amerikansk kritik.


Nå, tillbaka till Trumps utalanden.


”Alla tittar på alla andra och hittills gör nästan alla länder samma sak som vi gör” sade Trump vidare vid pressträffen i Vita Huset.


Hm. Nej. Som tur är.

Det har framkommit att Trump redan i november, genom amerikansks signalspaning, hade blivit informerad om ett farligt virusutbrott i centrala Kina. Men med sin sedvanliga strutsmentalitet så nonchalerade han det och stoppade huvudet i sanden.

Sedan fortsatte Trump – månad efter månad – att envist att tona ned allvaret med virusutbrottet. Han förnekade systematiskt och envist hur svår sjukdomen verkligen var och viftade bort riskerna för en pandemi. På sitt sedvanliga vis, i sina karaktäristiska koleriska utbrott så fortsatte han att kalla det för fake news, överdrifter och hysteri.

Under december, januari, februari och även första halvan av mars fortsatte Trump att undervärdera situationens allvar och förringa riskerna.

Idag betalar hundratusentals amerikaner priset för hans tillkortakommanden.

Allt för många med sina liv.

Andra med förlusten av sina anhöriga.

Under de senaste veckorna har Trump dock tvingats inse situationens allvar och har försökt ta tag i den. 


”Om vi inte gjort det hade hundratusentals fler människor dött” fortsatte Trump.


Det skall inte förnekas att Trump-administrationen faktiskt har vidtagit en rad åtgärder och lanserat ett av världen kanske mest omfattande ekonomiska stödpaket.

Men hur mycket Trump-administrationen än satsar, så kommer den satsningen för sent för hundratusentals amerikaner som redan har smittats på grund av Trumps långvariga nonchalans inför situationens allvar.

Jag är inte så insatt i hur detta stödpaket ser ut men efter vad jag förstått så har det en ganska omfattande tyngdpunkt på att kanske snarare rädda ekonomin, än att rädda liv.

Så jag förstår att Trump försöker finna syndabockar, det är ju självklart enklare och bekvämare än att axla sitt eget ansvar. Hundratusentals fler människor kommer att dö på grund av hans klumpiga och kortsiktiga sätt att hantera situationen, och det är kanske svårt att acceptera för en 100%-igt självcentrerad gammal man som tror att han alltid vet bäst. 

Och han börjar väl också känna av att det kryper allt närmare nu, sedan Boris Johnson visat att inte ens statschefer går säkra. 

Trump tillhör minst en, förmodligen flera, riskrupper. Han är 70+, han är överviktig eller på gränsen till överviktig (ytterligare en riskfaktor) och han har ett koleriskt och explosivt temperament vilket hos överviktiga män i hans ålder kan indikera högt blodtryck (ännu en riskfaktor). Ett sådant temperament och utåtagerande sätt kan för en man i hans ålder och med hans vikt också vara påfrestande för hjärtat.

Men varför just Sverige?


Ah, möjligen eftersom Bernie Sanders framhåller oss som ett föregångsland - med andra ord som att vifta med ett rött skynke framför nosen på en självcentrerad ärkekapitalist som Trump.


Vi måste verkligen vara en törntag i tassen på karln.


Sedan dess så har det fortsatt med det ena efter det andra märkliga utspelet från Trumps sida, där han försöker vältra över skulden och ansvaret på någon annan - från Sverige till Kina till WHO.

Inkonsekvent, som alltid, har Trump givetvis också varit. Nu ivrar han istället för att öppna upp USA igen, oavsett riskerna för medborgarnas hälsa eller i värsta fall liv. Bland hans utspel har det med närmast förbluffande cynisk tydlighet framgtått att Trumps åtgärder överlag snare är inriktade på att rädda den amerikanska ekonomin - och tillfredställa hans kärnväljare - än att rädda människors liv och hälsa.

Allt under det att tusentals amerikaner dagligen insjuknar och dör i pandemin.


Man skulle nog med fog kunna påstå att Trump-administrationens hantering av Coronakrisen har varit ett skolexempel på krishantering med en åsna vid rodret.

Om det har funnits ett fundamentalt fel att begå, så nog fasen har karln lyckats hitt det. 

Och det alltid vid absolut värsta tänkbara tillfälle att begå det.


Det är inte utan att också någon som är nära nog ateist är frestad att säga: "God save America".

För någon annan lär inte göra det.

Speciellt inte Trump.

Syrligheter i Coronatider

Här om veckan så rapporterades det på SVT om ryska desinformationskampanjer om Coronakrisen och Coronaviruset mot väst. Någonting som ryska representanter menade var rent nys, vilket är deras standardreaktion beträffande den typen av avslöjanden.

Som den gamla säkerhetsmänniska som jag är, så tar jag dock det påståendet med en nypa salt. Av hävd förnekar ryska myndigheter – och, under min tid på säkerhetsidan, sovjetiska myndigheter – med det bestämdaste att de har fingrarna i kakburken. Också när de ertappas med kaksmulor under naglarna och spår av halvsmält chokladkräm på fingertopparna.

Definitivt desinformationskampanj.

Jag ställer mig dock rätt frågande till klokskapen i att i dessa tider bedriva desinformationskampanjer om Coronakrisen och Coronaviruset.

Vore det inte betydligt bättre att bättre att bedriva desinfektionskampanj? Eller tror de ryska myndigheterna att Coronaviruset skall stanna vid den ryska gränsen och respektera den?

Nej, mina kära ryssgubbar, en desinfektionskampanj ligger i ert bästa intresse. Tvätta händerna enligt trettiominutersregeln…

Oops!

Där höll det på att bli en desinformationskampanj av min lilla desinfektionskampanj!

Trettiosekundersregeln, skall det givetvis vara.

Använd tvål och varmt vatten och tvätta händerna i trettio minuter…

Oops, igen!

Trettio sekunder, skall det givetvis vara.

Alltså, använd tvål och varmt vatten och tvätta händerna i trettio sekunder – översida av händerna, undersidan av dem och mellan fingrarna. Glöm inte tumgreppet, undersidan av tummarna och handlovarna.

Avsluta med handsprit.

Det håller era händer rena och säkra och smittfria. 

Visst är det trettio väl investerade minuter?

Ah, OK, sekunder.

Fast det är klart, kära ryssgubbar, om ni tvättar händerna i trettio minuter så får ni mindre tid över att ställa till ofog för andra i kristider.

Det skulle också undanröja spåren av att ni har haft fingrarna i kakburken, inklusive kaksmulorna under naglarna och spåren av halvsmält choklad på fingrarna.

• Försök att en gång för alla fatta att vi är i den här krisen tillsammans.
• Försök vara rädda om varandra, istället för att försöka fördärva för andra.
• Bedriv bara desinfektionskampanjer, om ni nu prompt måste bedriva kampanjer.

Det, var dagens Syrligheter i Coronatider.