onsdag 29 juli 2020

Här i kvarteret gick det livat till i natt

Milt sagt. Jag satt i läsfåtöljen och läste i går kväll och någon gång efter halv elva så slets jag ur 1800-talets engelska landsbygd och landade i min egen tid, i min problemtyngda förort av en smäll som fick fönsterrutorna att skallra.

Med tanke på att den senaste gången jag hörde en så kraftig smäll var här om året, när blixten slog ned nere vid stationsområdet (jag såg den, den var definitivt hitom stationen) och slog ut skyltsystemen, så var det kanske logiskt att det första jag gjorde sedan jag lyckats kämpa mig upp ur den ganska låga fåtöljen var att kasta mig över datorn och dra ur alla sladdar och stängde av strömtillförseln.

Speciellt med tanke på att vädret hade varit rätt oroligt under kvällen, med mörka moln och flera häftiga regnväder. Åska, var alltså inte helt otänkbart.

Först efter det att jag hade tryggat datorn tittade jag ut genom fönstret, men jag kunde inte se någonting. Vare sig något åskväder, eller någonting annat.

Så jag återvände till min fåtölj och min bok och lät mig uppslukas av en härlig och romantisk historia.


Lite senare, när jag läst ut kapitlet, höll på att gäspa käken ur led och började tycka att det nog var tid att gå och lägga mig så skulle jag först bara stänga fönstret. Då blev jag något förvånad över att finna att området kryllade av poliser och ambulanser - jag tror att det var minst en brandbil också, den var skymd av träd, men det var någonting stort - både nere vid bussterminalen och på vändplanen i kvarteret.

Området kring ett hus i grannkvarteret var dessutom avspärrat med polisband runt om.

Någonting hade uppenbarligen hänt, men i mörkret så kunde jag inte se någonting.
Och fokus verkade ligga på andra sidan om huset, i alla fall om jag skulle utgå ifrån var de flesta utryckningsfordon var placerade.

Jag höll mig vaken ännu ett tag, även om jag regelbundet gäspade käken halvt ur led. Något hade hänt - och jag hade ingen aning om vad mer som eventuellt kunde hända. Men slutligen vann sömnen. Jag knöt mig.


När jag vaknade i morse var avspärrningarna kvar. Liksom en polisbil på vändplanen.

När jag hade varit i badrummet och också gjort i ordning min frukostmacka (frukost 1.0) så stod det två polisbilar nere på vändplanen och avspärrningarna hade tagits bort.

Jag kunde fortfarande inte se någonting - fast vad det än var som hade hänt, så kunde det ju för all del ha hänt på andra sidan om fastigheten.

Jag kollade nyheterna och fann att någonting hade sprängts, eller exploderat, på en av balkongerna i området.

Enligt SVT Nyheter så sade presstalespersonen vid Polisregion Stockholm:
"När vi kom dit kunde vi se att det fanns skador på en balkong, i första hand på balkongräcket".

Vad som orsakade explosionen var oklart, men ingen människa hade tydligen skadats.


Så går det alltså till i vår allt annat än lugna, tysta och fridfulla förort på Södertörn.

När jag öppnar fönstret och lutar mig en aning ut så ser jag balkongen ifråga. Det är ingen vacker syn.

Den ligger också mindre än hundra meter bort så nu förstår jag verkligen varför smällen var så kraftig.


Nu är det snart dags för frukost 2.0.



Uppdatering, 08.25
Nu är två polisbilar på plats igen. Liksom nya, men mindre avspärrningar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar