I går kväll överraskades jag av regnet på väg hem från en provianteringstur till ICA i en närbelägen förort och blev stående i runt tjugo minuter under Pressbyråns utfällda markis och försökte hålla mig undan droppet på ömse sidor medan regndropparna hamrade i asfalten och skapade fontänstrålar.
När regnet omsider lugnade sig - det upphörde inte helt, om nu någon optimist trodde det - och åtminstone inte längre skapade små miniatyrfontäner så återupptog jag hemfärden.
Men också stillsammare regn tränger snabbt genom klädlagren och väter håret tills det dryper av väta.
Japp, jag kom hem halvdränkt.
Verkligen.
Jag hade regnvatten i ögonen.
Inte för det att jag hade gått omkring och blickat upp mot regntunga skyar, utan för att det hade drypt droppar från mitt sjöblöta hår ned över pannan och runnit in i ögonen.
Jag gick den sista sträckan nästintill i blindo - det går inte att stryka vatten ur ögonen när man har a) en käpp, b) en fullastad shoppingvagn och c) en skrymmande om än inte särskilt tung matkasse i händerna - och trevade mig fram till porten.
Hemma kunde jag konstatera att koftan var sjöblöt - speciellt över rygg, axlar och ärmar - när jag huttrande skalade av mig lager efter lager av blöta plagg.
Klänningen var genomvåt över rygg och axlar.
Till och med behå-banden var genomblöta.
Och sandalerna ska vi inte tala om.
Ombytt kurade jag ihop mig i fåtöljen, med sjal över mig och klapprade tänder innan jag återfick lite värme med en tallrik med pannkakor och hallon.
Bara regn hos mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar