I dag åkte jag Men Åsa Hellbergs Toscana var inte mitt enda skäl att åka till Farsta. Jag ville ha ett pepparmintste som för närvarande inte finns på ICA i Skogås. Och jag ville ha ett knippe tulpaner.
Ja, budgeten har faktiskt stabiliserat sig så pass efter den för såväl mig som för budgeten så smärtsamma tandincidenten i januari att jag skulle kunna unna mig ett knippe tulpaner.
Tulpanerna hade jag i och för sig förmodligen kunnat ha köpt i Skogås, men övriga punkter på shoppinglistan signalerade Farsta Centrum så så fick det också bli.
Om vi börjar med boken, så var den slutsåld på rean (i båda Akademibokhandlarna i Farsta). Jag var för sent ute, men jag kunde inte ge mig in i bokreyran innan jag var säker på att ekonomin vilade på en stabil grund. Från 18 januari (dagen krasch) fram till början av mars har min budgetsituation bestått av ett slags finansiell motsvarighet till att jumpa på isflak i en strid vårflod. Förbaskat skönt att äntligen ha nått stabil is och lyckats kravla sig upp på fast mark.
Åter till boken.
Toscana fanns som pocket!
En sådan är nu i min ägo och pryder sin plats i min TBR-hög. Som i dagsläget består av en säger en bok om jag inte räknar med den historiska engelska romance jag läser just nu och är cirka en tredjedel in i.
Men jag har en TBR-hög.
Så ljuvligt.
Så långt min bokexpedition - som kanske inte gick som planerat, men från vilken jag i alla fall återvände med en segertrofé - och vidare till ICA. Hittade jag mitt favoritte?
Näpp. Glömde det, i frustrationen över att inte hitta brödet jag ville ha - man har gjort om brödavdelningen och jag var där på eftermiddagen.
Nå, tulpaner, då?
Nej, då. Glömde det, ända tills jag kom till kassan. Och jag kunde inte heller se till någon blomavdelning inom synhåll från kassan - och vid det laget började jag vara rejält trött i fötterna (Farsta Centrum är stort, ICA ligger i dess bortre ände och butiken är enorm). Men jag kom på att jag kunde köpa ett knippe i blomsterhandeln vi tunnelbanestationen, på vägen till stationen. Jippi!
Det var bara det att när jag närmade mig tunnelbanestationen öppnade sig en annan möjlighet, en jag inte räknat med. Det kom en buss. En buss med ett välbekant nummer, den buss som går från Farsta till Skogås till Handen. Jag skyndade mig att ställa mig i den kön och hann med bussen.
Handen är den ort som ligger närmast min, men eftersom hela området kring stationen är en enda stor byggarbetsplats åkte jag bara till Skogås och bytte till pendeln där. Mycket smidigare än den ganska långa promenaden mellan tunnelbanan och pendeltåget i Farsta Strand, speciellt när fötterna börjar tycka att de fått nog av travande i köpcentrum. Men det innebar ju också att jag aldrig passerade blomsterbutiken vid tunnelbanan i Farsta, så jag är såväl telös som tulpanlös.
Men jag har en bok!
Ja, det var väl det mesta om min eftermiddag Toscana - förlåt, Farsta - tur och retur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar