Jag blev nyligen, på tal om hembakade semlor, påmind om en incident från min barndom. Inledningsvis har jag ytterst sällan ätit hembakade semlor. Mamma försökte några gånger, men semlor var inte riktigt någonting hon briljerade med. Bullarna blev för stabbiga och stadiga i konsistensen, inte alls så där lätta och fluffiga som de skall vara.
Det kan vara vad som utlöste incidenten som gått till de nielsenska hävderna som "semmelmackorna".
Mamma hade bakat en plåt semmelbullar, varav de flesta skulle frysas in och tas fram och värmas upp under helgerna så vi skulle få semlor flera gånger. Sedan hon lämnat dem på ett galler under en bakduk gick hon in i vardagsrummet och slog sig ned i soffan med ett korsord - det var hennes favoritförströelse.
Hem kom pappa - och fråga mig inte varifrån. Det var för tidigt på dagen för att hans skulle komma hem från jobbet så jag förmodar att det var en lördag eller söndag och att han varit ute i något ärende. Pappa var begiven på nybakat bröd, i alla dess former, från surdegsbröd till kanelbullar. Allra helst medan det var riktigt ljuvligt ljummet. Det var hans svaghet.
Så han vädrade doften av nygräddat bröd och vek av in i köket. Där han lyfte på bakduken och fick syn på runda, gyllenbruna vetebullar som doftade förföriskt nybakade och var precis lagom varma. Så där smörsmältande varma som nybakat bröd är ljuvligheternas ljuvlighet att få när man kommer hem och är hungrig och kanske också litet frusen.
Så pappa tog två av dessa släta, nybakade vetebullar och klöv dem. Bredde smör på dem. Gjorde sig två goda mackor med ost och salami. Tror han måste ha hällt upp ett glas öl också.
Han åt det mesta av den första mackan stående vid köksbänken - han var definitivt hungrig!
Sedan tyckte han väl att han skulle vara sällskaplig så han lade den kvarvarande mackan jämte vad som återstod av den första och promenerade in i vardagsrummet och slog sig ned i sin favoritfåtölj.
Mamma var försjunken i sitt korsord så jag tror inte hon insåg vad han gjort innan han begick misstaget att säga: "Det var gott bröd du bakat men är det inte aningen sött?"
Mamma såg upp från sitt korsord och såg en nygräddad bullbit försvinna in i hans gap. Sedan såg hon den andra ost och salamimackan på assietten och polletten föll ned.
"VAD HAR DU GJORT!!!"
Inte ens de fullt hörbara versalerna varnade pappa för han svarade, fullständigt aningslöst, att han gjort sig ett par mackor - jag tror till och med han var oförsiktig nog att säga "goda mackor", vilket definitivt inte gjorde hans sak bättre.
Därefter upplystes han i otvetydiga och föga försonliga ordalag om vad han gjort och lämpligheten (läs olämpligheten) i vad han gjort samt vad mamma ansåg om hans tilltag, hans omdöme och hans skandalöst svaga karaktär när det gällde att kunna motstå nybakat bröd.
Numera är ju trenden att konditorerna skall komma på nya variationer på semlor varje år. Ju mer exotisk desto bättre. Så låt mig bidra med en Nielsensk klassiker (som under många år närmast var liktydig med en svordom i vårt hushåll):
Semmelmacka
Semmelmacka serveras med fördel ljummen, med smör som smälter in i brödet och toppad med ost och salami under "locket". För den som så önskar, är en kall öl ett lämpligt tillbehör om man skall tro pappa.
För han tog utskällningen med ro, pappa, och åt med god aptit också sin andra semmelmacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar