En kvinna.
Ett land.
En litterär genre.
Utan en kvinnas kamp i motvind för en föraktad och bespottad genre skulle romance skriven på svenska knappast existera som genre.
De senaste sju åren, sedan hennes första bok utkom, har Simona Ahrnstedt outtröttligt kämpat för att höja romance anseende och status och väcka intresse kring genren. Det har ofta varit en kamp i motvind, ett outtröttligt och veritabelt pionjärarbete mot monumentalt likgiltiga kulturredaktioner och kräsmagde kulturpersoner som hellre gått till vägs ände än skrivit en fördomsfri recension om - huga! - romance.
Under många år har svensk romance i stort sett varit synonymt med Simona Ahrnstedt men under 2016 följde en första våg författare som Sofia Fritzson, Lina Forss och pseudonymen Samantha Olofsdotter i hennes spår. Och flera är på väg 2017!
Det är en veritabel romancevåg som sveper in över Sverige. En våg, som började som ringar på vattnet med en bok (Överenskommelser) och en författare (Simona) och en dröm om att skriva just den sorts böcker hon själv ville läsa.
En våg som nu hotar att svepa in över de delar av kultureliten som fortfarande betraktar romance som någonting katten släpat in och lämna dem lika misserabla (ja, felstavningen är avsiktlig) som blöta katter. För även om ståndaktiga kulturpersoner förhållit sig kallsinniga till romance var läsarnas gensvar desto mer entusiastiskt och de (vi) har på bred front tagit genren till oss.
En våg som fört med sig en stor, seriös satsning från Bonniers sida på kvalitetsromance (där Simona Ahrnstedt ingår som rådgivare) och som tidigare också lett till HarperCollins Nordic satsat rejält på svensk romance.
När det gäller att erövra den tuffa men enormt lukrativa engelskspråkiga romancemarknaden har Simona Ahrnstedt ännu en gång gått i bräschen och skapat ringar på vattnet som första icke engelskspråkiga romanceförfattare som översatts till engelska och slagit igenom på den amerikanska romancemarknaden.
Man har länge talat om det sociala patoset i svenska deckare. Samma patos och engagemang återfinns i Simona Ahrnstedts romance och det skulle inte förvåna mig om man om något decennium eller så talar om det sociala patoset i svensk romance.
Svenska deckares framgångar under de senaste decennierna har givit upphov till begreppet "Det svenska deckarundret". Det skulle inte heller förvåna mig om nästa stora våg av svensk litteratur som sveper över världen vore "Det svenska romanceundret".
Men vilket som står (delar av) den svenska kultureliten inför den pinsamma nödvändigheten att behöva göra en pudel - och inte precis någon dvärgpudel, heller - när de måste erkänna Simona Ahrnstedts ställning som den gigant och pionjär inom svensk kultur och litteratur hon är.
För handen på hjärtat, hur många författare (vare sig manliga eller kvinnliga) har så framgångsrikt och med sådan genomslagskraft etablerat en hel genre i stort sett helt på egen hand?
Så, Simona Ahrnstedt, det här är till dig från Romanceportalen (en liten del av det Romancesverige DU skapat) och från mig (som entusiastisk romanceläsare). För din kamp för mer romance till folket och för ditt outtröttliga pionjärarbete. För dessa härliga, romantiska böcker som lyst upp vår vardag genom åren och för all inspiration du givit.
Du har skapat ringar på vattnet.
Det församlade Romancesverige 2015
och 2016
Elisabet Nielsen,
Romanceportalen
Internationella kvinnodagen, 2017
Tack, vad rörd jag blir. Och stolt. Och tack själv för allt du gör för romance i Sverige!
SvaraRaderaTack själv, för många timmars härlig läsning och närmast oändlig inspiration. Romance har givit mig så mycket glädje att det blivit något av en passion.
Radera