Jag har haft vissa framgångar i slutet av texten, i sista och näst sista kapitlen av texten samt i epilogen, under de senaste veckorna. Likaledes har jag varit nöjd med de fyra sista kapitlen av sammanhängande, färdigskriven text. De håller måttet. Håller den standard jag förväntar mig av dem.
Under den senaste veckan har jag jobbat en del i början av texten, speciellt i andra kapitlet, och vässat och slipat och trimmat - finliret, ni vet - och det har artat sig riktigt, riktigt bra. Så nöjd.
Sedan kommer jag till tredje kapitlet.
Det är (tillsammans med andra kapitlet) ett av ca fyra till fem kapitel som skall in mellan prologen och resten av texten.
Prologen är den första scenen i det forna första kapitlet och dagens första kapitel är den forna prologen (omstuvningen gav en bättre dramaturgi) och resten av det forna första kapitlet kommer att bli kapitel fem eller sex.
Första kapitlet (den forna prologen) sitter som det skall. Andra kapitlet (nyskriven text) artar sig riktigt bra. Tredje kapitlet består så här långt av tre sidor (ca hälften av den första scenen i kapitlet) och så långt är jag nöjd.
Det är bara det att när jag läst ut sista meningen, sitter jag där och stirrar på skärmen och har inte den blekaste om vad som händer därnäst.
Och det är lika dant, varje gång jag kommer dit.
Varje dag. Varje, jävla, dag.
Bara en räcka frågetecken och inga svar.
"Vad händer nu?"
"Vart tar jag vägen härifrån?"
"Hur löser jag det här?"
"Och huuur fasen kommer jag dit jag vill komma, om det här skall vara trovärdigt?"
Gah!!!
Frustrerad författare. Uppenbarligen kommer jag att få tampas med tredje kapitlet ett tag framöver, för hjärnan är lika blank som skärmen under den senaste meningen - och, nej, det är inget som helst fel på den meningen.
Tror ni möjligen en semla kan hjälpa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar