Omedvetna studier - skriv- och berättartekniska stilgrepp

Ibland när jag läser brukar jag, oftast omedvetet, studera skriv- och berättartekniken. Det gäller speciellt när jag läser böcker mina favoritförfattare inom mina respektive favoritgenrer och se vilka skriv- och berättartekniska lösningar de använder sig av för att lösa komplicerade situationer.i sin text. Vilka speciella stilgrepp de tar till för att lösa problemet.

Det har många gånger landat i verkliga ah-uppleveleser: 

”Ah, det är alltså så man kan lösa problemet!”

Ibland sitter man bara där och häpnar.

Det har ofta hjälpt mig att finna nya, innovativa lösningar till svårlösta situationer i mina egna texter. Eftersom situationerna inte är de samma (eller ens ytterst sällan snarlika), blir givetvis inte heller lösningarna på problemen de samma.

Det är mer en fråga om att ah-uppleveleserna utlöser inspirationen att finna nya, trovärdiga och övertygande lösningar och upplösningar på komplexa situationer. Och, framförallt, till att våga testa nya stil- och berättartekniskagrepp.

Men inspirationen (och ah-upplevelsen) är odiskutabel.

Ibland behöver det inte ens handla om en favoritförfattare och ens en relaterad favoritgenre. 

Så har t ex en medioker spionthriller från sextiotalet om en flykt med dansk fiskebåt från en träskmark vid Östtysklands Östersjökust inspirerat till en scen i en fantasyhistoria jag kämpade med. I mitt fall handlade det om fiskare i en liten rodd och seglad fiskebåt vid en grund och förrädisk kust som under en storm skulle runda en sandrevel och ta sig in i den tryggare bukten därinnanför. 

Inspirationen hämtades från en rad scener i spionthrillern och kombinerades tillsammans efter förutsättningarna i min berättelse. Vilket innebar att en motordriven fiskebåts uppförande i grov sjö i bland förrädiska grund och sandrevlar fick översättas till hård rodd och fysisk ansträngning. 

Vad jag var speciellt intresserad av att studera var sjögång, strömvirvlar, brottsjöar och hur sjögång och grov sjö dolde förrädiska grund och undervattensrevlar vid en långgrund kust och utplånade skillnaderna mellan säkra farleder och riskabla vatten. Och också hur en liten båt reagerade under dessa förhållanden.

I spionberättelsen hade man försökt ta sig ut på öppet vatten för att kunna fly från en totalitär stat. I mitt fall var situationen den omvända. Här ville fiskarna ta sig in i den relativa tryggheten innanför sandreveln med dagens fångst i behåll. 

Jag fick, scen för scen, kombinera de hopplockade lämpliga bitarna information och spegelvända dem. För att inte tala om översätta och anpassa dem från en tekniskt motoriserad nivå till en helt annan och betydligt lägre.

Och eftersom det var fantasy, var givetvis fiskarna i fråga i grund och botten inte alls fiskare. Vilket gav en särskild tvist, som de också var tvungna att också rädda skeppsbrutna från ett skeppsbrott och bland annat stötte på en skeppsbruten gammal fiende. 

Hur är det för er, mina skrivande vänner? Brukar ni studera era favoritförfattares skriv- och berättartekniska stilgrepp och se om ni kan finna inspiration till lösningar på egna textproblem?