Skrivdagbok, 29 mars

Mars har nog på det hela taget inte varit min bästa skrivmånad. Det har mest handlat om att fila på texten. Trimma texten. Läsa igenom. Vända och vrida på ord och fraser.

Jag hade ett utbrott av skrivflow i början av mars och lyckades landa nionde kapitlet, som länge legat som en icke låsningsfri bromskloss. Skönt. Och att jag av bara farten lyckades starta tionde kapitlet var givetvis också en bonus.

Sedan kom dock en förkylning - med medföljande total energikolaps - och sedan dess har "skrivandet" mest bestått av textgenomläsning och att vända och vrida på ord och fraser och fila på dem.

I går blev det dock en rusch av aktiviteter. Jag gick igenom över tusen sidor text och bakgrundsmaterial och persongallerier och arbetade metodiskt för att byta ut ett flitigt förekommande namn mot ett annat.

I går blev nämligen Sylvia Diana.


Jag gillade verkligen namnet Sylvia. Men det hade allt mer börjat att, i sammanhanget, kännas som ett skavande gruskorn i skon. Det fungerade helt enkelt inte så bra som jag hade hoppats och det kändes inte heller lika logiskt och naturligt som det gjorde när jag en gång i världen (typ tidernas begynnelse) gav henne det namnet.

Sylvia är inte någon av huvudpersonerna, men hon är trots det flitigt förekommande i texten - speciellt i första halvan av den samt i slutet. Hon spelar också, vid åtminstone ett tillfälle, en avgörande om än liten roll för berättelsen så det är viktigt att hon fungerar - och fungerar väl - inom sina definierade ramar.

Problemen med namnet är flera. Dels har jag upptäckt att jag har fyra mer eller mindre ofta förekommande kvinnonamn som börjar på "S". Sophie. Siri. Sofia. Samt slutligen Sylvia.

Sophie och Siri är två tunga, bärande birollsinnehavare, två av släktens matriarker. Deras namn är så inarbetade att de helt enkelt inte går att ändra. Jag skulle inte ens vilja försöka, namnen är nu fullständigt naturliga för mig. De ÄR Sophie och Siri. Punkt.

Sofia är Sophies sondotter, vilket gör det logiskt att hon skulle ha fått en annan version av sin farmors förnamn för att hedra släktens mäktigaste kvinna. Samtidigt heter Sveriges drottning vid den här tiden Sofia, vilket givetvis är ytterligare ett skäl till att namnet är populärt vid denna tid - och ett troligt skäl till varför en ung adelsdam fått detta namn.

Min Sofia spelar en mindre biroll och är bara med som hastigast i ett par scener, men det refereras flitigt till henne. Det känns naturligt att hon vid denna tid heter som hon heter.

Sylvia är den person vars namn det kändes mest lämpligt att ändra. Hon är den yngsta av fyra minderåriga systrar och kusin till den kvinnliga huvudpersonen.

Hennes namn kändes faktiskt litet otympligt som avslutning i slutet av raden av systrarnas namn. Även om det var ett sött och romantiskt namn och man gott och väl kunde tänka sig att en tioårig flicka vid sekelskiftet kunde ha fått det, var det ändå som om det spretade åt fel håll. Man som snubblade på det.


Jag prövade därför att rabbla raden av systrarnas namn. Först med Sylvia som avslutning och sedan med ett par andra namn som avslutning. Diana var det namn jag fastnade för.

Det avrundade raden av namn på ett bra sätt. Det var också det kortaste av systrarnas namn - som annars var relativt jämnlånga (vilket kanske inte gjorde någonting när man uttalade dem, men däremot såg rätt trist ut när man läste dem uppradade). Det tillförde en ny sorts dynamik.

Och jag hoppas att Sylvia under detta namn kommer att fortsätta att utvecklas som individ.


Tidigare i vintras blev en Ulrika (också hon en mindre birollsinnehavare) omdöpt till Lydia. Det passade henne som hand i handske och efter det namnbytet frodades hon på ett sätt hon aldrig kunnat göra som Ulrika.

Hur är det för er, med era personer och deras namn? Brukar namnen sitta perfekt från början eller genomgår personerna flera omdöpningar innan det blir rätt? Och förändras personerna när de byter namn?