Tyst på bloggen länge nu

Under allt för lång tid så har det varit tyst på bloggen. Ända sedan vårvintern.

Det beror på en rad olika saker. Såsom trasslig hälsa och brist på ork och energi. Ett såväl omfattande som långvarigt datorstrul med datorkrascher och ersättningsdatorer hit och dit som inte har varit helt hundra uppe på banan. 

Samt en allmän ohågsenhet att skriva.
Eller för övrigt lägga tid och ork som inte fanns på bloggen.

Kreativiteten har helt enkelt inte varit på topp.
I princip så har den nätt och jämnt haft nosen över vattenytan.

Jag kan inte påstå att situationen är så mycket ljusare och muntrare idag - man behöver bara kolla på nyheterna för att vilja gå i ide och vakna någon gång fram på vårkanten.

Men jag skriver i alla fall lite smått igen.

Och jag har äntligen lyckats uppbåda tillräckligt med energi för att göra ett inlägg på bloggen, det första på många månader. 

Det är i alla fall en början.

Vi får se vart det leder.

Skrivdagbok, 28 oktober

Jag skriver. Wohoo!

Dessvärre så skriver jag inte i mitt huvudskrivprojekt, där råder det minsann fortfarande skrivarstiltje.

Däremot blev jag i lördags drabbad av en idé till en riktigt julig, romantisk historisk novell.

Behöver jag fler skivprojekt? Nej, inte alls.

Men ni som skriver, ni vet nog hur det är när man får bilder så tydliga att det känns som om man ser scenerna i en film spelas upp i ens huvud. Det går inte att stå emot,man måste skissa ned det här innan man tappar intensiteten i scenerna.

Inte när det känns som om det här, det skulle kunna bli så jäkla bra.

Kreativitet.
Man vet aldrig var den slår till.

I helgen har det blivit litet drygt två sidor splitter ny text - och inledningen känns klockren. Nu återstår att se om den känslan håller i sig.

Fler bilder från min inspiraton board

Här kommer ytterligare några av bilderna jag har samlat till min inspiraton board för mitt huvudskrivprojek.

 

Först, givetvis, litet mer vitsippor.

(Vitsippor spelar nämligen en viss roll i berättelsen)

 

En blomsteruppsättning som denna skulle kunna stå
någonstans i den kvinnliga huvudpersonens barndomshem. 

Där skulle givetvis de höga, vackra fönstren också passa väl in.

Den senare delen av boken utspelar sig i maj och då
har vi kommit in i fruktblomningen, även om det är
först i de sista kapitlen som den slår ut i all sin prakt.

Också häggen blommar med slösande rikedom.

Då är frågan, har den här idén att bygga upp ett slags inspiraton board för att boosta kreativiteten fungerat?

Ja, så tillvida att en hel massa tankar kring skrivprojektet och texten har kommit igång. Nej, så tillvida att jag ännu inte kommit igång att skriva där jag skulle behöva skriva. Men förhoppningsvis kommer det också så småningom och under tiden fortsätter jag att bygga upp min inspiraton board.

Skrivdagbok, 21 oktober

På skrivarfronten råder för närvarande något av skrivarstiltje. Jag sitter fast i tionde kapitlet och där har jag suttit fast i vad som börjar kännas som evigheter.

Situationen är följande: Jag har skrivit färdigt en del av en scen ur en persons perspektiv och det är dags för någon annan att stiga fram och ta över stafettpinnen och agera berättarröst/berättarperspektiv.

Problemet är bara det att ingen av de närvarande personerna i rummet som scenen utspelar sig i verkar vara hågade att ta över ordet. Så därför står tionde kapitlet för närvarande står och stampar utan att röra sig ur fläcken.

 
För att boosta kreativiteten har jag börjat bygga upp en mapp med inspirationsbilder. Ja, bilderna har redan funnits men då har de varit utspridda på e rad olika mappar med olika teman. Som Vitsippor eller Fruktblomning eller Blåsippor eller kanske olika konstnärers namn.

Skillnaden är att jag nu samlar dem på ett ställe, som ett slags inspiraton board. Jag kommer framöver att presentera några av bilderna som inspirerar mig och jag börjar här med några bilder som representerar årstiden när min berättelse utspelar sig (april till maj) och också i viss mån landskapet kring den huvudsakliga platsen (en mindre herrgård inte långt från Uppsala i Uppland) där den utspelar sig.

 

Skulle kunna vara en bild från åskrönet.

Skulle kunna vara en bild från sjöns bortre strand.

Skulle kunna vara en bild från promenadstigarna längs bäckarna.

Det är ju också blåsippstid...

Och inte att förglömma scillatid...

Eftersom berättelsen tar sin början vid påsk, så är det också påskliljetid.

Men framförallt är det vitsippstid.  

Faktum är att vitsipporna vid ett tillfälle spelar en stor roll.

Fler inspirationsbilder kommer att presenteras efter hand.

Omedvetna studier - skriv- och berättartekniska stilgrepp

Ibland när jag läser brukar jag, oftast omedvetet, studera skriv- och berättartekniken. Det gäller speciellt när jag läser böcker mina favoritförfattare inom mina respektive favoritgenrer och se vilka skriv- och berättartekniska lösningar de använder sig av för att lösa komplicerade situationer.i sin text. Vilka speciella stilgrepp de tar till för att lösa problemet.

Det har många gånger landat i verkliga ah-uppleveleser: 

”Ah, det är alltså så man kan lösa problemet!”

Ibland sitter man bara där och häpnar.

Det har ofta hjälpt mig att finna nya, innovativa lösningar till svårlösta situationer i mina egna texter. Eftersom situationerna inte är de samma (eller ens ytterst sällan snarlika), blir givetvis inte heller lösningarna på problemen de samma.

Det är mer en fråga om att ah-uppleveleserna utlöser inspirationen att finna nya, trovärdiga och övertygande lösningar och upplösningar på komplexa situationer. Och, framförallt, till att våga testa nya stil- och berättartekniskagrepp.

Men inspirationen (och ah-upplevelsen) är odiskutabel.

Ibland behöver det inte ens handla om en favoritförfattare och ens en relaterad favoritgenre. 

Så har t ex en medioker spionthriller från sextiotalet om en flykt med dansk fiskebåt från en träskmark vid Östtysklands Östersjökust inspirerat till en scen i en fantasyhistoria jag kämpade med. I mitt fall handlade det om fiskare i en liten rodd och seglad fiskebåt vid en grund och förrädisk kust som under en storm skulle runda en sandrevel och ta sig in i den tryggare bukten därinnanför. 

Inspirationen hämtades från en rad scener i spionthrillern och kombinerades tillsammans efter förutsättningarna i min berättelse. Vilket innebar att en motordriven fiskebåts uppförande i grov sjö i bland förrädiska grund och sandrevlar fick översättas till hård rodd och fysisk ansträngning. 

Vad jag var speciellt intresserad av att studera var sjögång, strömvirvlar, brottsjöar och hur sjögång och grov sjö dolde förrädiska grund och undervattensrevlar vid en långgrund kust och utplånade skillnaderna mellan säkra farleder och riskabla vatten. Och också hur en liten båt reagerade under dessa förhållanden.

I spionberättelsen hade man försökt ta sig ut på öppet vatten för att kunna fly från en totalitär stat. I mitt fall var situationen den omvända. Här ville fiskarna ta sig in i den relativa tryggheten innanför sandreveln med dagens fångst i behåll. 

Jag fick, scen för scen, kombinera de hopplockade lämpliga bitarna information och spegelvända dem. För att inte tala om översätta och anpassa dem från en tekniskt motoriserad nivå till en helt annan och betydligt lägre.

Och eftersom det var fantasy, var givetvis fiskarna i fråga i grund och botten inte alls fiskare. Vilket gav en särskild tvist, som de också var tvungna att också rädda skeppsbrutna från ett skeppsbrott och bland annat stötte på en skeppsbruten gammal fiende. 

Hur är det för er, mina skrivande vänner? Brukar ni studera era favoritförfattares skriv- och berättartekniska stilgrepp och se om ni kan finna inspiration till lösningar på egna textproblem? 

Frustration, kreativitet och vision

När världsläget blev mer trumpet än det var innan, alltså, för en månad sedan var jag för frustrerad och irriterad för att kunna koncentrera mig på skrivandet i någon större omfattning. Ah, lika gott att erkänna - knappt alls. Åh, det var just inte kreativitet som saknades, inte alls. Den sökte sig bara andra vägar.

Det var strax efter att bitit sönder en tand, så utöver frustrationen över det försämrade världsläget befann jag mig också i en värld av smärta och smärtstillande. Allt medan dagen framskred greps jag av ett slags frustrerad energi och ett uppdämt behov av att GÖRA NÅGOT !!!

Att debattera, att argumentera låg inte för mig. Att demonstrera och marschera, det var så inte jag. Men någonting ville jag göra. Någonting positivt, någonting som kunde tillföra världen en smula välbehövlig positiv energi när den var så bräddfylld av frustration och oro och vrede.

Någonting som kunde sprida litet glädje.


Jag valde att ge Romanceportalen ett eget twitterkonto.

Nu kanske ni frågar er hur det skulle kunna göra någon skillnad?

Kanske mer än man vid första anblicken skulle kunna tro. Den här mannen, som dessvärre fått mer makt än en sådan person mäktar med att hantera, står för hat och fientlighet, för vrede och ett monumentalt kvinnoförakt. Romanceförfattarna i Amerika - och hela världen, för den delen - står för och tror på kärlek, medmänsklighet, feminism och lyckliga slut.

Jag vet var jag står.

Jag kan kanske inte göra någonting. Jag kan kanske inte göra någon skillnad. Jag kommer inte att marschera. Jag kommer inte att stå på barrikaderna. Men jag kan retweeta.


Vare sig Romanceportalen eller dess twitterkonto är något politiskt forum och kommer heller aldrig att bli det. Däremot kommer jag att göra vad jag kan för att sprida romancens budskap om att kvinnor kan vara starka och stridbara, att de kan lyckas med sina föresatser och uppnå sina mål - hur högtflygande de än är - och få det lyckliga slut de förtjänar.

Med en man som respekterar dem.
Som stöttar dem och tror på dem.

Med andra ord: HEA!!!


Och om ni inte vet vad det betyder, behöver ni verkligen läsa mer romance.