När tekniken inte är på ens sida

Efter mer än en vecka med sällsynt segt internet känns det nu som om någonting möjligen kan ha lossnat. Men den gångna veckan, och litet mer därtill, har det varit så trögt att det upprepade gånger sänkt webbläsaren genom för långa svarstider, framförallt när jag öppnat Twitter, Men också när jag öppnade min mail, eftersom vissa av annonserna var för grafiskt tunga för datorn att acceptera när svarstiderna blev fördröjda.

Gammal dator, som lever på övertid. Längtar efter den dag när jag får råd att investera i en ny, för finns det någonting härligare än en dator som viftar på svansen när man kastar sig ut på internet?


Just nu påminner min dessvärre mer om en hund som inte vill gå ut i regnvädret utan tittar ut genom dörrspringan och sedan upp på en och ser ut att säga: "Måste jag verkligen?"

Det är en blick jag brukade se kanske några gånger om året medan vi hade Nellie. Och jag kan tala om att det skall mycket till för att en labrador - riktiga blötdjur! - skall anlägga den minen.

Nu känns det som om datorn ger mig den minen.


Det har tyvärr lett till att jag under denna period inte kunnat vara så mycket som jag kanske hade velat på Twitter. Eller använda mailen annat än i undantagsfall.

Oh, trisslott med högvinst!

Komsi! Komsi! Komsi!