Det där som fick mig att i månader under vårvintern och våren sitta och stirra på en blank skärm nedanför den sista raden i det sista skrivna stycket utan att ha en aning om hur jag skulle gå vidare eller vad som skulle hända därnäst.
Det är klart.
Kapitlet som sånär knäckte mig, är klart.
Jag påbörjade det den trettionde augusti i fjol. Och idag, för bara några timmar sedan, var det klart.
Jag byggde det, i stort sett ord för ord och mening för mening. Sedan hände ingenting. Och ingenting. Och ingenting.
Sedan kom det en riktigt rejäl ketchupeffekt på runt tio sidor. Efter det blev det tvärnit igen. Men under slutet av förra veckan och under helgen har jag skrivit och stretat och baxat runt texten och monterat om stora delar av andra halvan av det.
Och för ett par timmar sedan avknoppade jag slutligen några nedskissade scener som jag skjutit framför mig, eftersom jag visste att de skulle in där någonstans men inte exakt var, till det fjärde kapitlet. Förhoppningsvis kommer det inte att ta fullt lika lång tid att skriva klart det kapitlet som det här tagit.
Men jag måste säga att jag är jäkligt nöjd med mitt tredje kapitel. Det är så mycket som faller på plats (för mig) och så många frågor som väcks (för mina kommande läsare). Hihi!
Tredje kapitlet gör, nu när det är klart, mycket för att föra berättelsen vidare och vidga perspektiven.
Wohoo!
(för tredje kapitlet)
Wohoo!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar