Ljuva, lata, lyxiga soldränkta lördag

I går råkade jag sova över en inbokad morgontidig tvättid och vaknade utsövd strax före nio. Det var med andra ord som bäddat för en ljuvligt lat och lyxig lördag och dagens huvudaktivitet blev en färd till Karlberg och vårens första lyx-glass från Stockholms Glasshus.

Sedan en författare (Simona Ahrnstedt! Simona Ahrnstedt!), vars blogg jag följer, under de senaste dagarna lagt ut på tok för inspirerande bilder med sina besök där hade mina smaklökar fått tokspel och krävde högljutt:

"Glass! "
"Vi vill ha glass!!"
"Vi vill ha gooood glass!!!"



Motstånd var meningslöst, smaklökarna hade bestämt sig.

Och det är någonting visst med vårens första riktigt, riktigt goda glass, intagen i vad som förmodligen är Stockholms minsta park med hejdundrande utsikt mot Kungsholmen.

Så det blev en tur med pendeln in mot stan och givetvis var Åsa Hellbergs Gloria med på färden. Vilken ljuvligt lyxig pralin den boken visat sig vara. Om man gillar opera, kärlek och dramatik är ens litterära smaklökar i sjunde himlen.


Stockholms Glasshus. Vilket ställe. Och vilken glass.

Eftersom det var vårens första lyxglass att äta utomhus unnade jag mig en trippel, det blir sällan det numera, men någon gång känner man att måste unna sig ett kaloririkt felsteg. Valet den här gången föll på chocolate cookie och blåbär samt en kula calvdossorbet.

Det var första gången jag såg calvdossorbet i sortimentet men den var fullständigt ljuvlig, speciellt tillsammans med chocolate cookie - två goda smaker som gifte sig väldigt väl.

Ett besök på Stockholms Glasshus är alltid den berömda guldkanten på vardagen. Extra ljuvligt är det så här års, när man kan med sig sin glass och äta den i vad som måste vara Stockholms minsta  - och såvitt jag vet namnlösa - park som har den mest magnifika utsikt över Kungsholmen.


Jag vet inte om det bara är jag - men borde inte den där ljuvliga lilla parken heta: 

Karlbergsterrassen?

Och Karlbergs station, med sina soliga perronger och sin utsikt över nordvästra Kungsholmen, Karlbergs Slott och den glittrande Karlbergssjön däremellan. Stockholms i särklass vackrast belägna pendeltågsstation.

Dess mest kylslaget belägna vintertid också, men även om jag under åtskilliga vintrar stått på dessa dragiga perronger och väntat på försenade (eller inställda) pendeltåg har jag bara en sak att säga om Karlbergs station:

Som jag kommer att sakna den, när den nästa år försvinner och ersätts med den nya, förmodligen mycket effektivare men omöjligen lika slitet charmiga underjordiska pendeltågsstationen vid Odenplan.


Besöken vid Stockholms Glasshus kommer givetvis inte att upphöra bara för att Karlbergs station försvinner. Men resrutterna kommer att förändras.


Kan man ta ut nostalgitrippar i förväg?

I så fall kommer varje tur till Karlberg - och Stockholms Glasshus - jag gör denna sommar att bli just en nostalgitripp.