Kreativ knäppgöks textmässiga vankelmod

Just nu borde jag inte tänka på någonting annat än att äntligen få till det där ett och ett halvt till två och ett halvt kapitel som skall knyta samman befintlig text, så långt den är skriven, med de två sista kapitlen och epilogen.

Dessvärre har jag drabbats av en absurd lust att istället stuva om ordentligt i texten och göra första scenen i första kapitlet till ny prolog, skjuta fram resterande första kapitlet ett par kapitel och göra ett kronologiskt steg bakåt från den ny prologen genom att göra dagens prolog till nytt första kapitel.

Och därtill skriva ett nytt andra kapitel, med nyskrivna scener från Stockholm och Uppland som också tidsmässigt utspelar sig före prologen, tills dess frågan som ställs i slutet av prologen börjar besvaras.

Tror det skulle kunna bli riktigt, riktigt grymt.

Hoppas jag.

Eller också är jag en kreativ knäppgök som har svårt att fokusera - och därtill ett svårartat fall av prokrastinering. Vilket i och för sig inte behöver vara någonting negativt.

En sak är dock säker, det lär inte bli några ett och ett halvt till två och ett halvt kapitel skrivna innan jag bestämt vilken väg jag skall välja.

Oh, vankelmod - kreativitet är ditt namn!

Och någonstans i texten kvarstår det "glapp" jag skrev om i sammanfattningen av 2015 som skrivår betraktat, sedan jag gjort en textmässig U-sväng och inte längre skriver samma historia jag en gång i världen började skriva. Utan någonting mycket, mycket bättre som förtjänar bästa tänkbara struktur och bästa möjliga flöde genom texten.