Lördag: Boksignering, bokprat, romance och hår

I går for jag till Farsta Centrum, till Åsa Hellbergs boksignering i Akademibokhandeln. Fina Gloria stod på ett ställ på hennes bord och folk strömmade förbi, hejdade sig och tittade och Gloria blev nog morsdagspresent till åtskilliga kvinnor.

Jag köpte ingen bok den här gången, jag hade sådan tur att jag vann ett ex av Gloria (ljuvlig bok, som recenserats här på bloggen tidigare i maj) och eftersom jag varit litet väl vidlyftig och köpt inte bara ett utan två bokpaket med engelsk romance från Bokus den här månaden var bokbudgeten redan sprängd. En annan gång.


Förra året vid den här tiden var jag också i Farsta och hälsade på när Åsa och Simona Ahrnstedt hade gemensam signering av sina nya böcker i Akademibokhandeln och hängde på ett hörn och pratade böcker och romance så det var nästan litet som en tradition. Åsa skriver inte romance utan snarare ett slags romantisk feel good men vi diskuterade litet om vari skillnaden låg.

Även om jag sedan några år tillbaka är en entusiastisk romanceläsare är jag långt ifrån någon fullfjädrad expert på kriterierna för romance eller inte och i går kunde jag inte riktigt sätta fingret på det. Efter att ha sovit på saken tror jag att det kan bero på att Åsas romantiska feel good har ett något vidare perspektiv än renrasig romance, där fokus ligger än mer på kärleksparet och kärlekshistorien och dess utveckling, samt att det över lag är ett något större persongalleri involverade i hennes berättelser.

Med Gloria, som har ett tightare fokus på Gloria (den kvinnliga huvudpersonen) tror jag dock att Åsa tagit ett steg närmare gränsen till romance och skrivit någonting de flesta romanceläsare kommer att uppskatta. Som om hon tagit av sig sandalerna, doppat stortån i vattnet och sagt. "Hm! Inte riktigt än."

Om Åsa fortsätter i den riktning hon slagit in på i Gloria i kommande böcker kommer hon kanske så småningom att tangera gränsen till romance. Eller kanske inte.


Åsas romantisk feel good-berättelser är härliga i sig och medan jag hängde där på ett hörn har jag förstått hur otroligt älskade hennes Sonja-böcker (som jag ännu inte läst) är. Frågan om detta var en fortsättning på Sonja-berättelserna kom upp flera gånger. Det saknas uppenbarligen någonting i min allmänbildning!

Fast jag får väl skylla på det faktum att sedan jag vid millennieskiftet inledde mitt engelskaprojek, att läsa minst en bok i månaden på engelska för att fräscha upp min engelska, har jag (har aldrig lärt mig vitsen med att göra någonting med måtta!) läst betydligt fler böcker på engelska än på svenska.

Förra året köpte jag i alla fall den här boken, En liten värld, som var en roande läsupplevelse och en bra introduktion till Åsa Hellbergs författarskap post Sonja.


Så gårdagens möte med Åsa Hellberg och att hänga en stund på ett hörn och prata böcker och Gloria, romance och romantisk feel good var en härlig upplevelse.

Fast det hängde på ett hår att jag hann dit i tid. Jag hade tvättat håret på förmiddagen och det är för närvarande så långt och tjockt att det tar evigheter att torka av sig självt. Ja, ja, det finns hårtorkar - jag äger t o m en själv. Men håret blir som bäst när det får självtorka - och i går, när luftfuktigheten ute var hög och värmen inomhus avstängd för säsongen, tog det all världens tid. Efter två timmar var det fortfarande rejält fuktigt men jag är glad att jag kom iväg till sist, för det var så himla trevlig!

Hår, kom också på tal när Åsas örhänge fastnade i hennes håruppsättning och jag varnade henne för det. Jag tror hon bara tog det som estetiskt påpekande, men det var säkerhetsmänniskan i mig som reagerade. Det påminde mig om en episod på Televerkstiden, när en kollega skadade sig själv i en liknande situation.

Liksom Åsa hade denna kollega, vars namn jag inte längre minns, långt hår, ofta uppsatt, och älskade långa örhängen. Men en dag hörde vi ett illvrål från hennes rum och när vi rusade dit blödde hon rejält från örat och höll på att plocka bort sitt långa, litet dingliga örhänge.

Örhänget hade hakat fast i håruppsättning och när hon skulle göra en utskrift och pappret tog slut i skrivaren böjde hon sig ned åt sidan för att ta fram mer papper ur en hurts snett bakom sig. Och när hon gjorde det, blev vinkeln mellan örat och håruppsättningen annorlunda och örhänget räckte inte till. Dels luggade hon sig ganska rejält - när en tunn slinga av håret fastnar någonstans gör det förbe ont - och dels blev knycken så hård att örhänget slet upp huden vid hålet i örat.

Jag lärde mig den gången att också små sår i örsnibbar kan blöda förbluffande mycket.


Vad jag glömde berätta för Åsa när jag träffade henne i går var om en lustig liten episod som inträffade eftersom jag vunnit Gloria i en utlottning före releasen och hade förmånen att få läsa den före nästan alla andra.

En dag, en varm lördag i början av maj, for jag in till Karlberg och åt glass vid Stockholms Glasshus (en utfärd jag tidigare skrivit om) och Gloria gjorde där, förmodar jag, sin debut reselektyr i kollektivtrafiken. Vad jag inte skrev där, var att att vid Central steg en kvinna ombord på pendeln och satte sig snett emot mig. Hon tittade till på boken jag läste och studsade till:

"Vad? Men är den redan ute? Var har du köpt den?"

Jag fick förklara att nej, den var inte ute än och att jag vunnit den i en utlottning före releasedatumet. Hon tittade på mig, ungefär som om jag just skrapat fram en miljonvinst på Triss i morgontv och suckade:

"Så jag måste vänta?"

Ja, hon fick vänta. Fast hon behövde inte vänta mer än några få dagar.


Efter besöket i Farsta for jag till Skogås och provianterade litet ost och bröd m m på ICA. Och fick en komplimang!

"Fin klänning!" sade en liten flicka i tre-, fyraårsålder och tittade på mig när jag stod och valde ost.

Klänningen i fråga var min tvådelade plommonfärgade jerseydress med kofta och litet romantisk kjol med bred, vippig volang i nederkanten samt min grå-/rosamönstrade sjal draperad om halsen över en blommönstrad brun topp så jag förstår att den kunde falla en liten tjej i smaken.

Man blir ju som litet rörd.

"Tack!" sade jag - inte bara av artighet och överraskad glädje utan också för att jag mindes hur viktigt jag själv som barn upplevde det att vuxna uppmärksammade en vänlighet från ett barns sida. En lång historia som ni kan läsa här om ni är intresserade.



På det hela taget - en alldeles ovanligt upplyftande lördag!