Kontentan är att den lokala duvstammen har annekterat min balkong och betraktar den som sitt personliga - förlåt, duvliga - duvslag. Jag är, som ni kanske förstår, av en något avvikande åsikt.
Varför jag är särskilt indignerad just i dag? Det var duvroamnce med en oherrans massa kuttrande och purrande och flaxande på balkongräcket utanför sovrummet tidigt i morse. Mycket tidigt. Halv fem.
Förbaskade fjäderfän!
Att jag numera är av den åsikten att den enda goda duvan är en anrättad duva kanske inte är så förvånande. Kokt, stekt, grillad, ugnsbakad, smördegsinbakad etcetera spelar ingen större roll, huvudsaken är att den är vederbörligen anrättad och serverad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar