I dag tog min fina kompis Kerstin ut mig på en några dagar sen födelsedagslunch på ett café i Farsta Centrum. Härliga samtal, många skratt och suveränt god Caesarsallad. Och en alldeles förödande ljuvlig chokladfondant.
Min födelsedagspresent var inte inslagen men levererades med en stor rosett på handtaget. Och där bölade jag nog nästan en skvätt, för det var någonting jag verkligen behövde. Som jag behövt ända sedan min shoppingvagn behagade spotta av sig ena hjulet tidigare i år eftersom det är svårt att bära mer än en kasse (och möjligen en lätt påse) när man går med käpp. Allt därutöver medför att balansen är hotad.
Den är läckert grafitgrå, har två hjul och jag hoppas att den kommer att bli en trotjänare.
På hemvägen stannade vi till vid kyrkogården så jag fick besöka mina föräldrars grav. Det har varit svårt att ta sig dit de senaste åren p g a fotsmärtor och knäskador. Höstplanteringen med ljung var gjord, det var så fint på kyrkogården. Stämningsfyllt, om än regnigt.
Fast helt smärtfritt gick det inte den här gången heller. När jag klev ur bilen hamnade jag för långt ut på kanten på en grässlänt - vägen är smal och Kerstins bil ganska bred och dörren på passagerarsidan öppnade ut mot slänten. Jag vinglade till, förlorade balansen och höll på att tumla utför slänten. Och även om den inte är så brant, hade resultatet förmodligen blivit att jag landat i dammen nedanför.
Ständigt denna obalans.
Fick dock i sista stund tag i bildörren.
Personligen firade jag min födelsedag den dag det begav sig med att beställa Sofia Fritzsons nya bok, som förhoppningsvis anländer i början av nästa vecka. Så jag har mer firande att se fram emot. Man brukar ju säga att man firade i dagarna tre - men mitt födelsedagsfirande i år drar nog ut på över en vecka. Häpp!
Och tack, fina, fina Kerstin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar