Särskilt nöjd är jag nog med Jennie-scenen, även om den var väldigt jobbig att skriva. Det var så många detaljer som kunde bli fel och jag har fått skriva om och bearbeta scenen flera gånger under de senaste dagarna. Men det är så härligt att få in Jennie i handlingen igen, det var inte det samma utan hennes perspektiv!
Nionde kapitlet påbörjades också, även om det ännu inte blivit stort mer än en sida text skriven där.
Och den där känslan när man identifierar ett kapitels optimala brytpunkt?
Den är obetalbar. Vem behöver droger när man kan bli fullständigt riskfritt hög på ord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar