fredag 20 oktober 2017

Jodå, jag också - #MeToo

Tidigt åttiotal. Mitt i julruschen, i värsta rusningstid.
Överfyllda tunnelbanevagnar.
Trängsel.

Trängseltafsare på tunnelbanan.


Jag såg inte varifrån handen kom, vi stod för tätt packade. Men in under min öppna kappa försvann den och klafsade och krälade över mitt bröst.

Huvudmisstänkt var - och förblir - en gubbe med vattniga ögon i närheten. Han glodde på mig med de där vattniga ögonen och såg mer än lovligt belåten ut.


Den gången frös jag. Jag hade aldrig varit med om någonting liknande, jag var rent pinsamt blyg och höll mig helst tyst i folksamlingar. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vad jag skulle säga. Vad jag skulle göra.

Sträckan Hötorget T-Centralen (en station med Stockholms tunnelbana) hade aldrig känts så ändlöst lång. Så småningom försvann den där vidriga handen utom synhåll när den migrerade nedåt och började gnida, rakt igenom en kraftig yllekjol, som om det gällde att på kortast möjliga tid göra upp eld.

Gubb-jävla-pervo.


Nej, det enda som tog eld var mitt humör - som gränsade till spontan självantändning. Men tyvärr inte nog för att övervinna blygseln och skammen och paniken. Slutligen - efter en halv, förbannad evighet nådde vi T-Centralen. Halvkvävd av raseri och äckel lyckades jag tränga mig av tunnelbanan.



I dag hade jag kört tumnageln så djupt in i insidan av hans handled jag bara kunnat. Vridit till eller karvat in den riktigt, riktigt ordentligt. Allt för att få bort det där äckligt belåtna och självnöjda uttrycket som tycktes säga "du vet att du inte vågar säga något, vad jag än gör". 

Alltså - fan ta dig, gubbslem.


Och, ja, i dag skulle jag ha skrikit:

"Se upp! Vi har en trängseltafsare ibland oss!" 


Tror jag.
Hoppas jag.



Ibland, finner man orden - eller rösten - för sent.


Men även om tillfället är längesedan förlorat för min del, är det ett bra ord. En bra fras. Ett utmärkt varningsrop. Jag delar det här delvis i förhoppningen att någon lägger ordet på minnet så hon har åtminstone ett ord att använda när hon behöver det.

När en trängseltafsare tror sig kunna härja ostört och riskfritt i trängseln.




2 kommentarer:

  1. Trängseltafsare. Vilket klockrent ord! Men så sjukt att vi som kvinnor ska ens behöva sitta här och uppfinna dessa ord. De ska inte behöva förekomma. Usch vilken gubbe. Uschuschusch!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det sjukt?
      Och, ja, det var han definitivt.

      Sjukast av allt är nog att just ingenting förändrats på alla dessa år. Tjejer blir fortfarande tafsade på i trängsel och folksamlingar, när helst trängseltafsare tror sig kunna härja ostört utan att bli upptäckta.

      Radera