Visar inlägg med etikett Förbannad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förbannad. Visa alla inlägg

lördag 12 september 2020

Ibland sträcker jag mig efter fjärrkontrollen

 Sedan kommer jag på att fjärrkontrollen är undanlagd. 


Att tvn, det gamla bojsänket till tjocktv - den analoga antikviteten som ändå höll på att ge upp andan, man som jag hade hoppats skulle hålla ut tills jag fick råd att köpa en ny (eller bättre begagnad) tv - nu är avstängd och står där som en tyst påminnelse om ett av vår tids största mediala svek.

Att vissa bolag inte har något som helst sinne för timing.

Tack för det, Com Hem.

Tack för att ni tog tvn och nyhetsflödet och presskonferenserna om coronapandemin - och också vissa bra program på de två kanaler som min stackars antika, analoga tv fortfarande lyckades få in - ifrån mig.

Dålig timing, Com Hem.

Maximalt dålig timing.

Och maximalt dålig fingertoppskänsla när det gäller att motsvara kundernas behov i kristider.


Men över till den ironiska tvisten.

Hyresvärden har nämligen dragit in fiber från en konkurrent i fastigheten.

Ett alternativ som är betydligt billigare (och den enda anledningen till att jag inte hade bytt var att tvn var en antikvitet och att jag inte ville riskera att få in de få kanaler som jag trots allt ändå fick in).

Men nu togs också de ifrån mig, mitt under en pågående pandemi.

Så ni ska nog inte räkna med att få mig tillbaka, även om jag en dag har möjlighet att skaffa mig en digital tv.


Ni har nog bränt era skepp.

Riktigt rejält.


Man ska nämligen inte överskatta kundlojaliteten heller.

Blir vi förbannade, så drar vi.

Ni kanske borde ha tänkt på det, Com Hem.


söndag 24 maj 2020

Dansk skit och dubbelmoral

Den här syrligheten, och kängan som följer med den, den är riktad mot Danmark och ett jäkligt puckat besluts som har fattats där.

Orenat avloppsvatten skulle släppas rakt ut i Öresund

På grund av förarbeten för att bygga nya bostäder i Nordhavn i Köpenhamn så planerar man att släppa ut 290 000 kubikmeter orenat avloppsvatten i Öresund under den tid (fem dygn) som det ordinarie avfallsröret är otillgängligt.

Läs mera om den här "skiten" på SVT Nyheter.

  • 290 000 kubikmeter motsvarar förövrigt uppemot 200 fyllda simbassänger.
     
  • Beslutet kan också utgöra ett brott mot Esbokonventionen, då man från dansk sida inte hade meddelat svenska myndigheter om det planerade utsläppet i god tid.

Kritik mot utsläpp av orenat avloppsvatten, från ömse sidor sundet

Planerna att släppa ut orenat kloakvatten i Öresund har väckt vrede på ömse sidor om sundet - hos såväl danska som svenska politiker, myndigheter, organisationer och experter. 

Utöver den allmänna äckligheten och otrevligheter som att avföring kan spolas upp vid badstränder så har bland annat den Danmarks naturskyddsförening också varnat för ökad algblomning.

Det har också riktats kritik mot att svenska myndigheter inte hade meddelats i tid.

Kritik har också riktats mot valet av tidpunkt. Just så här års så ökar ett sådant här utsläpp både risken för kraftigare algblomning som den för att badande på såväl danska som svenska stränder riskerar att utsätts för orenat kloakvatten.

Risken med coronavirus i avloppsvatten

Men speciellt upprörande är det att man i dessa Coronatider har uppmätt spår av coronavirus i orenat avloppsvatten i flera olika reningsverk - förmodligen även i danska reningsverk.

Och nu vill danskarna  dumpa sin skit (inklusive coronavirus) i Öresund.


Frågan om dansk skit och dubbelmoral är något av en vattendelare vid Öresund.
  • Först så är ni på danskt håll kritiska till våra svenska rutiner kring coronavirus och smittspridning under den pågående pandemin och rädda för hur det skall påverka er.
     
  • Och sedan så vill ni dumpa 290 000 kubikmeter orenat avloppsvatten, som kan innehålla coronavirus, rakt ut i Öresund?

Hm...

Ibland, alltså...

Kära Danmark - kära danskar - ni har möjligtvis inte huvudet under armen och bär omkring på det?


Ni kan, oavsett vad ni tror, inte både äta kakan och ha den kvar.
Och om ni äter kakan, så kommer den så småningom ut i avloppsvattnet.



lördag 29 juni 2019

Mina sandaler = Mitt territorium!

Häromkvällen, i spärren vid Sankt Eriksplan, så blev det plötsligt tvärnit sedan jag hade passerat genom dörrarna i spärren. Jag kom inte ur fläcken. Mina sandaler (sportsandaler, med ganska rejäla sulor) var som rotade i golvet.

Tvärstoppet gjorde att jag var nära att förlora balansen. Som en del av er vet, så går jag sedan några med käpp. Så ni förstår nog att det var en ganska obehaglig och omskakande upplevelse att utan någon som helst förvarning inte kunna förflytta sig.

Tvärstoppet berodde på att ärthjärnan som trängde sig efter mig genom spärren, medan hon ägnade mobilen all sin uppmärksamhet, hade trampat upp på bakkanten av sulorna till mina sandaler.

Hon var skitsur för att jag hade stannat och hindrade henne från att komma igenom spärren.

Men vad hade Madam Gnällfia med blicken i mobilen väntat sig?

När man utan förvarning får ca sjuttio kilo extra tjej på hälarna på sandalerna så kommer man helt enkelt inte ur fläcken.

Nå, jag kanske överdriver tjejens vikt något. Förmodligen en hel del - jag lade till några kilos marginal med hänsyn till att hon uppenbarligen led av extra tjockt skallben.

Bad Madam Gnällfia om ursäkt?
Nej. 

Undrade Madam Gnällfia om jag hade klarat mig oskadd?
(Hon såg mycket väl att jag gick med käpp)

Det hade jag visserligen, även om hon så när hade slagit omkull mig. Drullputtan.
Men, nej, inte det heller.

Hennes föräldrar hade uppenbarligen inte lyckats överhövan med hennes uppfostran. Man hade behövt börja om från grunden - efter att först ha gjort klart för henne att hon tyvärr inte var universums medelpunkt.


Jag kom i sammanhanget osökt att tänka på en av Magnus Ugglas låtar - IQ, tror jag - där han sjöng om någon som inte gå och tugga tuggummi samtidigt.

Dessvärre så led Madam Gnällfia med blicken i mobilen av en motsvarande åkomma - hon var av allt att döma inte kapabel att passera en tunnelbanespärr och kolla i mobilen samtidigt.


Om du plötsligt befinner dig uppe på någon annans hälar, så är det uteslutande din egen brist på uppmärksamhet som det beror på.

Så, lyft gärna blicken ur mobilen.
Innan du mejar ned någon medtrafikant.


Jag begär inte så mycket här i världen, men följande är faktiskt inte förhandlingsbart:

Mina sandaler = Mitt territorium!

Kränk det på egen risk.
Jag har ett mycket giftigt tangentbord.



tisdag 3 juli 2018

Sju jäkla trappor igen!

Den här gången upp.

Ni kan säkert tänka er frustrationen och ilskan när man hör de förbaskade innerdörrarna (vikdörrar) i hissen gå flapp, flapp, flapp någonstans högre upp i trapphuset medan de förgäves försöker stängas.

Efter flera försök var det bara att inse. Hisseländet skulle inte komma på bättre tankar och komma ned.

Det enda att göra var att gå uppför trapporna. Eller kanske snarare steg för mödosamt steg hala mig uppför trapporna.

Att det osade svavel i trapphuset må under omständigheterna ursäktas.


Kan ni gissa var hissen stod och flappade?

Rätt gissat - sjunde våningen.

Var annars?


Det här är helt enkelt inte acceptabelt.
De där hissdörrarna är undermåliga.

Det är mindre än en månad sedan hissen vägrade komma upp eftersom dörrarna stod någonstans längre ned i trapphuset och flappade. Någonting som ledde till en inflammation i knät efter nedstigandet från sjunde våningen, steg för steg och fot för fot.

Jag hoppas innerligt att inflammationen i knät inte kommer tillbaka. En "Aow! Aow! Aow!"-session per månad är fullt tillräcklig.




fredag 20 oktober 2017

Jodå, jag också - #MeToo

Tidigt åttiotal. Mitt i julruschen, i värsta rusningstid.
Överfyllda tunnelbanevagnar.
Trängsel.

Trängseltafsare på tunnelbanan.


Jag såg inte varifrån handen kom, vi stod för tätt packade. Men in under min öppna kappa försvann den och klafsade och krälade över mitt bröst.

Huvudmisstänkt var - och förblir - en gubbe med vattniga ögon i närheten. Han glodde på mig med de där vattniga ögonen och såg mer än lovligt belåten ut.


Den gången frös jag. Jag hade aldrig varit med om någonting liknande, jag var rent pinsamt blyg och höll mig helst tyst i folksamlingar. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vad jag skulle säga. Vad jag skulle göra.

Sträckan Hötorget T-Centralen (en station med Stockholms tunnelbana) hade aldrig känts så ändlöst lång. Så småningom försvann den där vidriga handen utom synhåll när den migrerade nedåt och började gnida, rakt igenom en kraftig yllekjol, som om det gällde att på kortast möjliga tid göra upp eld.

Gubb-jävla-pervo.


Nej, det enda som tog eld var mitt humör - som gränsade till spontan självantändning. Men tyvärr inte nog för att övervinna blygseln och skammen och paniken. Slutligen - efter en halv, förbannad evighet nådde vi T-Centralen. Halvkvävd av raseri och äckel lyckades jag tränga mig av tunnelbanan.



I dag hade jag kört tumnageln så djupt in i insidan av hans handled jag bara kunnat. Vridit till eller karvat in den riktigt, riktigt ordentligt. Allt för att få bort det där äckligt belåtna och självnöjda uttrycket som tycktes säga "du vet att du inte vågar säga något, vad jag än gör". 

Alltså - fan ta dig, gubbslem.


Och, ja, i dag skulle jag ha skrikit:

"Se upp! Vi har en trängseltafsare ibland oss!" 


Tror jag.
Hoppas jag.



Ibland, finner man orden - eller rösten - för sent.


Men även om tillfället är längesedan förlorat för min del, är det ett bra ord. En bra fras. Ett utmärkt varningsrop. Jag delar det här delvis i förhoppningen att någon lägger ordet på minnet så hon har åtminstone ett ord att använda när hon behöver det.

När en trängseltafsare tror sig kunna härja ostört och riskfritt i trängseln.




måndag 2 januari 2017

Mer om min raderade eko-blogg

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har en av mina andra bloggar, min eko-blogg, försvunnit någon gång under året (2016, alltså). Det har inte varit så mycket aktivitet på den under de senaste åren och senast jag tittade till den var någon gång i vintras.

Och eftersom jag inte visste om det, har jag fortsatt att nämna den vid tillfällen när jag kommit att prata med personer som är intresserade av ekologi eller hud- och hårvård. Så jävla pinsamt - jag har refererat till en blogg som inte längre existerat, som raderats bakom min rygg.


Jag är så besviken. Efter allt arbete jag lagt ned.
Efter allt engagemang, efter alla timmar.

Och så blir det bara raderat.



Jag kommer under året att efter bästa förmåga försöka återskapa min eko-blogg med underlag från utkasten jag skrivit som worddokument. Olyckligtvis är de bara utkast och underlag, jag hade gjort omfattande ändringar i texten och kortare inlägg hade skrivits direkt i bloggen.

Jag vet ännu inte var jag kommer att försöka återskapa den. Definitivt inte på blog.se i alla fall, efter det här har jag fullständigt tappat förtroendet för dem.

Här, på den här bloggen - som ännu en underkategori? Fast det är risk för att det blir förvirrande. Här samsas redan Romanceportalen och en framväxande sektion om skrivande på min personliga blogg/hemsida. Ännu en sektion skulle nog bli för mycket.

Skall jag testa att starta en andra blogg här på Blogger, som är den plattform jag är bäst bekant med. Eller skall jag göra om min blogg på WordPress (ännu en blogg där det varit skralt med aktivitet de senaste åren) som i dagsläget står vid ett vägskäl inför framtiden?


Jag kan inte säga annat än att jag fått mycket att fundera på.



söndag 1 januari 2017

Rent ekologiskt förbannad!

Om någon går i tankarna att sätta upp en blogg kan jag verkligen inte rekommendera blog.se. Verkligen inte.

Jag hade lagt upp en blogg om ekologisk hud- och hårvård - en hjärtefråga - hos dem. Den var, liksom mitt personliga användande av ekologisk hud- och hårvårdsprodukter, min insats för miljön.

Bloggen var skriven ur en nöjd kunds perspektiv och jag skrev enbart om märken, produkter och aktörer jag själv använde och kände väl till. Som jag varmt och entusiastiskt kunde rekommendera till alla som var nyfikna på ekologisk hud- och hårvård.

Därför har den bloggen av naturlig skäl (sedan jag väl, initialt 2012 och 2013, skrivit det mesta om ovan nämnda produkter, märken och aktörer) inte varit särskilt aktiv de senaste åren.

Men det innebar INTE att den var övergiven!



Nu är den bloggen försvunnen. Raderad.

Tydligen eftersom någon ansåg att den var övergiven.

Det var den definitivt inte. Den var på sin höjd vilande, i väntan på ökad aktivitet inom den seriösa sektorn av ekologisk hud- och hårvård (som tyvärr är en bransch där många oseriösa lycksökare frodas).

Det finns många sätt att se på övergiven. Min blogg var älskad. Det var en hjärtefråga. Någonting jag brann för. Någonting som var viktigt. Den var bara inte aktiv. Just nu.


Och någon tyckte den kunde raderas.

Och fick jag någon förvarning via mail innan min eko-blogg raderades?


Näpp!!


Jag är alldeles rent rasande FÖRBANNAD!!!



Jag kan definitivt inte rekommendera någon att lägga upp sin blogg hos blog.se. Och om någon har sin blogg hos dem, rekommenderar jag att inte lämna den vilande någon längre tid. Ni vet aldrig när någon klåfingrig besserwisser till administratör får för sig att, utan att meddela er i god tid, radera den.


Om ni överväger att starta en egen blogg kan jag rekommendera Blogger, som funkat alldeles utmärkt. Eller alternativt WordPress.

Men blog.se?

Näpp!