Rent ekologiskt förbannad!

Om någon går i tankarna att sätta upp en blogg kan jag verkligen inte rekommendera blog.se. Verkligen inte.

Jag hade lagt upp en blogg om ekologisk hud- och hårvård - en hjärtefråga - hos dem. Den var, liksom mitt personliga användande av ekologisk hud- och hårvårdsprodukter, min insats för miljön.

Bloggen var skriven ur en nöjd kunds perspektiv och jag skrev enbart om märken, produkter och aktörer jag själv använde och kände väl till. Som jag varmt och entusiastiskt kunde rekommendera till alla som var nyfikna på ekologisk hud- och hårvård.

Därför har den bloggen av naturlig skäl (sedan jag väl, initialt 2012 och 2013, skrivit det mesta om ovan nämnda produkter, märken och aktörer) inte varit särskilt aktiv de senaste åren.

Men det innebar INTE att den var övergiven!



Nu är den bloggen försvunnen. Raderad.

Tydligen eftersom någon ansåg att den var övergiven.

Det var den definitivt inte. Den var på sin höjd vilande, i väntan på ökad aktivitet inom den seriösa sektorn av ekologisk hud- och hårvård (som tyvärr är en bransch där många oseriösa lycksökare frodas).

Det finns många sätt att se på övergiven. Min blogg var älskad. Det var en hjärtefråga. Någonting jag brann för. Någonting som var viktigt. Den var bara inte aktiv. Just nu.


Och någon tyckte den kunde raderas.

Och fick jag någon förvarning via mail innan min eko-blogg raderades?


Näpp!!


Jag är alldeles rent rasande FÖRBANNAD!!!



Jag kan definitivt inte rekommendera någon att lägga upp sin blogg hos blog.se. Och om någon har sin blogg hos dem, rekommenderar jag att inte lämna den vilande någon längre tid. Ni vet aldrig när någon klåfingrig besserwisser till administratör får för sig att, utan att meddela er i god tid, radera den.


Om ni överväger att starta en egen blogg kan jag rekommendera Blogger, som funkat alldeles utmärkt. Eller alternativt WordPress.

Men blog.se?

Näpp!

Förkylningstider - huskurer och andra överlevnadstips

Vaknade outsövd, med känslan av att ha hälften av Saharas sand i ögonen. Känns som om det är en förkylning i faggorna. Inte så konstigt kanske, det är högsäsong. Åker man kollektivtrafik är det alltid någon som nyser en i nacken, någon som hostar en i örat och någon som spelar trumpetsolo på illröd nästipp näst intill en.

Hur stor är chansen egentligen att man skulle lyckas komma undan förkylningsvirusens attacker en hel säsong igenom i den utsatta miljö vi lever i? Jag känner mig som en dator uppkopplad mot Internet. Jag skulle behöva ett antivirusprogram med kontinuerliga uppdateringar.

Kanske är det dags att ta till mammas huskur. Vispa ägg och socker pösigt, som om du vispar en sockerkakssmet (eftersom anrättningen inte skall tillagas är det viktigt att välja ett friskt ägg från en pålitlig producent). Pressa tre blodapelsiner. Sila apelsinsaften ned i ett glas (tro mig – du vill bli av med de där irriterande små kärnorna, särskilt om halsen känns sårig). Häll över äggblandningen.

Rör om eller låt bli, efter tycke och smak. Ät med sked eller drick med sugrör. Eller bådadera.

Upprepas dagligen, till dess att endera du eller förkylningsviruset tröttnar.

Mamma kallade anrättningen ”Piggalopp”. Jag vet inte om det är ett vedertaget begrepp eller om det är en förvrängning av ”pigga upp”

En annan av mammas huskurer vid förkylningar var "C-vitaminchock". Tag en grapefrukt, en apelsin och en citron. Pressa. Sila. Drick.

Jag har ofta undrat om förkylningsviruset eller jag blev mest chockat.

Några användbara tips på förstklassiga ekologiska hudvårdsprodukter som är skonsamma mot huden och mildrar sveda och irritation är:

• Till ansiktstvätt kan jag rekommendera Moonsun Organic of Sweden Cleansingoil som är skonsam och får huden att kännas fräsch och upplivad.
   
• Som ansiktsvatten kan jag rekommendera Moonsun Organic of Sweden Flower Tonic, ett fuktgivande örtvatten som lugnar irriterad hud
   
• För att smörja och lindra nästippens - och näsvingarnas - lidande kan jag rekommendera Coldpressed Jojoba Oil eller Aloe Vera Barbadensis, som har en svalkande effekt. Båda från Maria Åkerberg

Och släng alla fullsnutna näsdukar!

Du vill inte slita åt dig en näsduk som legat och marinerats i virus, jäst till lagom giftig grad och torkat in över natten nästa gång du behöver snyta dig i panik. Definitivt inte.

Fast det är klart, en förkylning är en anledning så god som någon att krypa upp i favoritfåtöljen med en ny, spännande bok. Såvida inte ögonen är så irriterade att man inte orkar läsa. Men det brukar i regel inträffa först när termometern börjar visa uppemot trettionio komma någonting.

För närvarande är jag beväpnad med en alldeles utmärkt läsa-vid-förkylningar-bok, Tessa Dares "Romancing the Duke". Rolig, rörande, gripande romance. Många skratt. Och en och annan tår.

Nu sjösätter jag min andra blogg!

Jag har en tid haft en idé som jag ville pröva. Eftersom det här med ekologisk hud- och hårvård ligger mig varmt om hjärtat ville jag skapa en blogg där jag kunde dela med mig av mina erfarenheter och skapa intresse kring ekologisk hud- och hårvård.

Konventionella, syntetiska hud- och hårvårdsprodukter innehåller en hel del som varken är nyttigt för oss eller för miljön. Den som vill veta mera kan läsa Katarina Johanssons bok: "Badskumt: gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg".

Nu i helgen var tiden mogen. Jag har arbetat mer eller mindre hela helgen med att snickra ihop en andra blogg i WordPress. Varför jag inte gjorde det enkelt för mig och lade upp en andra blogg här? Jag behövde verkligen lära mig åtminstone grunderna i hur WordPress fungerade och vad kunde vara bättre än att lära genom att göra.

Det tog större delen av lördagen innan jag fått så pass kläm på grunderna att jag kunde komma igång - men nu, nu sjösätter jag min ekologiska hud- och hårvårdsblogg!

Om man inte kan lita på vatten…

För hur är det egentligen med vårt dricksvatten?

Den frågan tog Mikaela Åkerman upp i artikeln Stora brister i dricksvattenkontroll på SvD Nyheter och man behöver bara erinra sig problemen i Östersund och Skellefteå 2010 - 2011 för att förstå hur omfattande konsekvenserna skulle kunna bli. För det är inte utan att artikeln oroar en. Livsmedelsverket drar efter en granskning slutsatsen att det finns stora brister i kontrollen hos såväl kommunerna som i producenternas egen kontroll. Granskningen, som omfattade 80 kommuner, genomfördes under åren 2007 - 2010 och omfattade dels miljö- och hälsoskyddskontorens kontroll av dricksvattenproducenter och dels producenternas egen kontroll.

Vid alla kontroller upptäcktes brister. Hos kommunerna var dricksvattenkontrollen alldeles för lågt prioriterad. Ofta p g a av att övergripande strategier saknades eller var bristfälliga, det samma gällde dokumenterade rutiner för hur kontrollerna skulle gå till och hur resultatet av kontrollerna skulle bedömas saknas. Ett annat problem var svårigheterna de som ansvarade för kontrollverksamheten hade att föra fram budskapet till beslutsfattarna, framför allt lokala politiker, som avsatte resurser för verksamheten. Politikerna saknade vanligtvis specialkunskap inom området och behövde konkreta och överskådliga argument från tekniker och experter. Kunskapsnivån hos politikerna behövde höjas, teknikerna och experterna behövde bli tydligare.

Samtidigt hade var femte dricksvattenanläggning återkommande problem med kvaliteten på dricksvattnet och Livsmedelsverkets kontroller visade på stora brister även i producenternas egen kontroll. Allra sämst var man, inte oväntat, på att informera konsumenterna om dricksvattnets kvalitet. Där nio av tio fick anmärkningar. Och just det är någonting jag själv upplevt. För några år sedan blev vår förort plötsligt helt utan vatten. När det återvände var det brunt. Som riktigt klent kaffe. Ingen information. Överhuvudtaget.

Så småningom, efter mycket spolande, började vattnet klarna. Men det hade ett oljigt, oaptitligt utseende. Det blev till att köpa dyrt flaskvatten. En lång tid framöver. Dyrt, onödigt, tungt att släpa hem - och inte särskilt miljövänligt. Senare läste jag i lokaltidningen att ett företag i industriområdet vid detta tillfälle tagit ut för mycket vatten vilket tydligen lett till att vattnet missfärgats av rost. 

I Östersund drabbades 2010 flera tusen människor av magsjuka när parasiten cryptosporidium tagit sig in i dricksvattnet. Senare drabbades också Skellefteå av ett liknande utbrott.

Vi tar drickbart, ofarligt vatten för givet. 

Vi borde kanske inte göra det. För kan vi lita på de som bär ansvaret för att producera och distribuera vattnet från dricksvattentäkten till våra kranar har full kontroll över vattnets kvalité? Hur står det till med dricksvattnet i din kommun?

Visste ni förresten att vatten och dricksvatten har en egen dag? Världsvattendagen, den 22 mars. Det visste inte jag, man lär sig mycket på nätet. För mer information, se Världsvattendagens hemsida.

Dricksvatten är vårt viktigaste, mest livsnödvändiga livsmedel. 

Det är hög tid att det får den uppmärksamhet, den respekt och den omsorg det förtjänar. Hos kontrollmyndigheter, hos dem som producerar och distribuerar dricksvatten, men även hos ansvariga politiker och oss som konsumenter.

För om vi inte kan lita på vårt vatten – vad kan vi lita på då?