Från Odenplan gick färden vidare med buss till Karlberg och Stockholms Glasshus - jag var ju givetvis tvungen att se hur smidigt det skulle att ta sig dit nu när Karlberg upphört som pendeltågsstation. Och det funkade över förväntan. Det enda problemet var varifrån bussen skulle gå (jag hittade rätt busshållplats vid tredje försöket).
Men åter till Karlberg. Jag firade premiärturen med en lyxig trekulors glassbägare och slog mig ned vid uteserveringen. Det rådde en märklig stämning av overklighet i kvarteren, det hade blivit så - tyst. Så stilla.
Som genom ett trollslag hade ett trafiknav - låt vara ett mindre trafiknav - med myllrande, kryllande strömmar av människor och bussar och trafik omvandlats till några sömniga kvarter som är en smula "off" folkvimlet och allfarvägarnas larm och sorl.
Kanske är det bara jag som är nostalgisk, men -
Platsen kändes plötsligt litet öde.
Det kommer förmodligen att gå över. Att så småningom kännas lugnt och rofyllt och avkopplande. Men det kommer förmodligen att krävas en tid av anpassning och omställning innan dess när man i så många år varit van vid liv och rörelse och larm och trafikbrus.
Jag kommer att återvända. Inte bara för glassens skull. Inte bara för traditionernas. Det kommer att bli intressant att se hur kvarteren kring Karlberg nu kommer att utveckla sig.
Vid återkomsten till Stockholm Odenplan påpekade jag för SLs stationsvärdar att en tavla vid utgången som visade busslägena och vilka bussar som gick varifrån var det enda jag saknade vid vår fina, nya station. Det skulle underlätta för vilsna resenärer och göra det smidigt att utveckla de nya resemönster Citybanan medför. Och kräver.
Ja, det var litet om min dag.
Premiärtur. Nostalgitripp. Och riktigt god glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar