Och skakat av mig mina dyrköpta erfarenheter när det kommer till noveller. Noveller är helt enkelt inte mitt format. Punkt.
Jag är mer tegelstensformat skribent. Där får jag utrymme att bre ut mig språkmässigt. Att twista twisterna ett varv till och förtäta intrigen. Att låta en underintrig lynga iväg genom undervegetationen tills den, när man minst anar det, poppa upp längre fram och kasta huvudintrigen ur kurs.
Noveller...
ÄR INTE MITT FORMAT!!!
Men lär jag mig det?
Uhu. Näpp!
Så där satt jag, med grunden till ännu ett romanprojekt istället.
Om ni vill läsa mer om den resan kan ni göra det här:
- Novellen som exploderade
- Novellprojektet som blev ett romanprojekt
- Reflektioner efter ännu ett novellfiasko
Ett dygn - och 7000 (!!!) tecken senare (exklusive blankslag) och det utgör ändå bara början av texten - inser jag att loppet är definitivt, oåterkalleligen kört. Jag sitter här med vad som utgör kanske den första fjärdedelen av en novell. En novell som torde landa någonstans runt 25.000 - 35.000 tecken om den överhuvudtaget skulle kunna fungera som en läsbar novell.
Ännu ett novelltävlingsmässigt magplask för mitt vidkommande. Att jag aldrig kan lära mig att noveller, åtminstone inte så här korta noveller, inte är mitt format.
Jag är ordrik. Jag är detaljerad och mångordig. Jag är yvig. Jag är oförmögen att skriva korta saker. Åtminstone att skriva korta saker och få dem bra.
Inse det, Elisabet.
Inse - och acceptera.
Kan vi nu lova oss själva att vi inte kommer att göra om den här galenskapen?
Tja. Det kan vi.
Kanske.
Och jag får för mig att jag kan.
Att det kommer att gå den här gången.
Att det här är gången när jag kommer att lyckas.
Nåja, det blev åtminstone inte upptakten till ännu ett romanprojekt den här gången och man får väl vara tacksam för det lilla.
Lärdomar att dra:
- Noveller är inte mitt format
- Noveller är inte min styrka
- Håll dig till dina styrkor
- Gör mesta möjliga av ditt bästa format
- Författarmässiga magplask svider mer i själen än i magskinnet
- Elisabet SKALL hålla sig borta från novelltävlingar
Två av mina fullbordade noveller, Isjungfrun och November (båda i intervallet 15.000 - 30.000 tecken), finns att läsa här på hemsidan. De är kanske inte över sig bra, men de representerar mina hitintills bästa försök att skriva noveller. Och de kan kanske förklara varför jag inte är något vidare på det. Och, likaledes, varför korta noveller inte är mitt format.
Hahaha! Okej, nästa gång du får för dig att skriva en novell ska jag vänligt men bestämt påminna dig om att det inte kommer att bli någon novell utan snarare ett embryo till en ny roman. Tänk på det som någonting positivt! Du kan lätt komma igång med ett nytt projekt genom att lockas av novelltävlingar. Det är inte dumt alls!
SvaraRaderaJag vet! Jag rycks bara med av ivern och tror att jag skall klara att hålla mig inom gränserna. Men Pfff!!!
RaderaNå, den här gången exploderade det i alla fall inte till "Nytt Romanprojekt" stadiet i alla fall. Om det alls blir någonting av det, blir det en långnovell på någonstans 25.000 - 30.000 tecken.
Den innehåller:
2 st brudar
1 st brudslöja
2 st mödrar till brudarna (inklusive deras syster och deras mor) som går bananas när det är bröllop på gång.
Å ja det där med novell är inte lätt! Men jag måste säga, efter att ha läst dina ovanstående noveller här på bloggen, att du skriver finstämt och målande med en härlig underton av humor. Här har du en läsare som ser fram emot din kommande bok! Tummen upp! Ha en fin dag!
SvaraRaderaÅh, tack Sandra!
RaderaSå glad jag blir att höra det!
Och det är ännu en novell på gång till webben. Inte den nya, det återstår ca tre fjärdedelar eller mer att skriva där. Det här är en äldre sak, som aldrig riktigt funkat. Jag har stuvat om den ganska rejält och håller på att försöka polera upp den språk- och stilmässigt till någonting närmare dagens standard. Jag kommer att lägga upp den om jag får den att funka någorlunda den här gången. Den är litet annorlunda än de andra. Litet ruggigare.