Det känns som om det nya andra kapitlet håller på att falla på plats och inta sin position i texten. Det har blivit närmare mellan fyra och fem sidor nyskriven text i dag, litet beroende på om jag betraktar en halvfärdig scen från gårdagen som jag bearbetat, i stort sett skrivit om samt arrangerat om som nyskriven text eller redigerad text.
Just nu vet jag inte inte om jag skall låta kapitlet fortsätta, eller om jag skall bryta kapitlet där jag befinner mig. Det känns som en naturlig brytpunkt. Och slutrepliken - om den nu blir slutreplik - kunde inte vara bättre.
Återstår att se vad jag anser i morgon.
Ah älska slutrepliker som bara känns så klockrena! Jag har några stycken som sitter som en smäck, medan jag tänker att jag ska fila till det i redigeringen på resterande kapitel. Viktigt att börja och avsluta snyggt!
SvaraRaderaJa, precis! Inledningen skall vara som betet på en fiskkrok och få läsaren att hugga på kroken och slutet skall locka till att läsa vidare.
RaderaFast den där klockrena slutrepliken jag var så stolt över? När jag sovit på saken flyttade jag den med ett snitt till nästa kapitel. För hur bra den än var, blev det ett lager för mycket. Som att spritsa grädde över en glaserad tårta.
Jag hittade ett ställe några stycken innan, ett mer lågmält parti, där spänningen var så tät att man kunde ta på den. Perfekt ställe att bryta kapitlet på.