söndag 12 juni 2016

Novellen som exploderade

Eller expanderade.

Det började som en romancenovell, till en novelltävling i Hemmets Veckotidning. Jag hade hittat ett lovande uppslag, ett uppslag som jag verkligen trodde på. Som jag var övertygad om att jag skulle kunna åstadkomma en bra novell av.

Men eftersom novellen skulle vara på 12 000 tecken och jag snabbt som attan landade på 13 000 tecken (utan att huvudpersonerna ens träffats) var det bara att inse (och acceptera) ett fakta som jag egentligen vetat om länge. Noveller, är inte mitt format.

Så är det med den saken. Skall man skriva en novell måste man vara otroligt disciplinerad. Man får aldrig, under några som helst omständigheter, tillåta att en Big Bang inträffar i bakgrundshistorien. Då flyger ens nogsamt planerade novelluppslag ut genom fönstret och förvandlas till upptakten till en roman.

Det händer dessvärre mig, med deprimerande regelbundenhet. ”Det känns som om det vore början på någonting större”, är någonting jag ofta fått höra när jag försökt mig på konststycket att skriva noveller.

Så också den här gången. Bakgrundshistorien råkade bara exploderade och bitar och brottstycken svällde ut som från ingenstans och fyllde upp ett betydligt större format än en veckotidningsnovell. Så det blir nog ingen novell, åtminstone inte av detta uppslag. Suck.


Samtidigt var det som föddes i explosionen, även om jag hade velat hålla fast vid min ursprungliga plan, allt för spännande och lovande för att slaktas ned till veckotidningsnovellformat.

Om det expanderande novellkonceptet sedan håller i romanformatet? Det får framtiden utvisa.



2 kommentarer:

  1. Åh, jag vet precis hur det är. Jag har också jättesvårt att hålla mig inom ramarna när jag ska prova att skriva noveller. Jag ska själv testa att skriva till Hemmets tävling, men vi får se om det lyckas. :) Men du har ju fått ner en grundidé till ett annat manus om jag förstår dig rätt? Det är ju inte fy skam det heller. Inget ont som inte för något gott med sig, som det heter. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blev inledningen till en roman istället. Jag har skrivit på det sedan jag insett att novellprojektet havererade, fast jag egentligen borde ägna det bokmanus jag kämpat med i flera år all min tid och omsorg just nu. Men det manuset behöver vila litet efter ett omfattande kirurgiskt ingrepp i början av juni så jag passar på att etablera den här idén ordentligt. En inledning på ett par kapitel som sätter tonen och låter mig lära känna huvudpersonerna samt ett slags "detta kommer att hända".

      Lycka till med ditt novellprojekt, Nina. Och undvik för allt i världen en Big Bang i bakgrundshistorien!

      Radera