Det blev inledningen till en roman istället - ett format som passar mig betydligt bättre än noveller. Jag har skrivit och filat på det sedan novellen havererade, fast jag egentligen borde ägna det bokmanus jag kämpat med i flera år all min tid och omsorg just nu.
Men det manuset behöver vila litet efter ett omfattande kirurgiskt ingrepp i början av juni så jag har haft rätt roligt med mitt havererade novellprojekt (nu 30 000 + tecken och två kapitel samt några löst skissade scener långt) de senaste dagarna när jag passat på att etablera den här idén ordentligt med ett par kapitel som sätter tonen och låter mig lära känna huvudpersonerna samt ett slags "detta kommer att hända".
Och vad kommer att hända?
Ett turbulent och omskakande år, som bjuder på dramatiska historiska skeenden och politiska och social spänningar som ger rika ekon och efterklanger i berättelsen. Fast det mesta av detta är redan historia när min berättelse tar sin början. 1905 lider mot sitt slut när en lastångare lägger ut från Sankt Petersburg med kurs mot Stockholm. Ombord finns några få passagerare som av olika skäl valt att göra överfärden i lastångarens spartanska hytter, däribland en man som återvänder hem efter en mångårig exil och en affärskvinna som vunnit makalösa framgångar.
En sak är säker - jag kommer att ha så roligt med det här konceptet!
Vilken spännande tid du skriver om! Jag älskar historiska manus och har själv skrivit 2 st (som dock aldrig blivit utgivna...).
SvaraRaderaDet mesta jag skriver numera är historiskt, det passar såväl mitt intresse för historia som min berättarröst bäst. Så när jag skulle försöka skriva ett bidrag till romancenovelltävlingen var det självklart att skriva någonting historiskt.
SvaraRaderaOch även om den stora dramatiken skulle utspela sig mellan huvudpersonerna ville jag också att novellen skulle utspela sig i en dramatisk tid.