Men det bjuder jag på, jag är för närvarande upp över öronen led vid politisk korrekthet driven in absurdum och medföljande närmast (hån)skrattretande svensk flathet.
Sverige har stått under starkt tryck det senaste året med en massinvandring av sällan skådat slag som varit långt ifrån problemfri, mycket p g a att många "gubbar" i olika åldrar inte tycks förmögna (eller intresserade av) att förstå ens de mest basala uppförandekoder de förväntas följa för att vara välkomna i en civiliserad, västerländsk demokrati.
Oron i våra mer mångkulturella förorter har ökat (också där p g a "gubbar" i olika åldrar inte tycks förmögna eller intresserade av att anpassa sig till det svenska samhällets villkor). Ofta hör man att Rinkeby (eller Rosengård) inte är Sverige - oftast från ovan nämnda "gubbar". Men "gubbarna" har fel.
Sverige har inte avträtt något territorium och har inga som helst planer på att göra det. Vare sig Rinkeby eller Rosengård eller några andra mångkulturella förorter är några enklaver. Eller exklaver. De är Sverige och kommer så att förbli.
Lika mycket Sverige som de varit sedan urminnes tider.
Eller, i fallet Rosengård, sedan vi på 1600-talet erövrade hela östra delen av dåvarande Danmark och därmed införlivade bl a Skåne och Malmö med Sverige.
Så. Rinkeby är svenskt. Rosengård är svenskt.
Alla mångkulturella svenska förorter är svenska.
Fatta!
Kanske är problemet inte invandringen i sig utan den ohämmade invandringen av "gubbar", oavsett ålder, som vägrar acceptera att det svenska samhällets regler och lagar omfattar även dem?
Kanske borde förgubbigade "gubbar" i alla åldrar (den typen, ni vet, som varken kan uppföra sig i samhället eller i badhusen) hejdas vid gränsen. Och sedan inte placeras på sedvanliga asylboenden utan i karantän, var ur de inte släpps innan de bevisat sin uppriktiga önskan och vilja att göra allt för att anpassa sig till det svenska samhällets regler, villkor och förväntningar.
Samtidigt har situationen i vår omvärld blivit allt mer turbulent, med terrorhot och terrordåd och ökade hotbilder. Och ett Ryssland som än en gång spänner musklerna och tar till brösttonerna mot sin omgivning. Man vet aldrig riktigt med Ryssland - är det det sedvanliga forna supermaktsskrävlets brösttoner eller menar de allvar den här gången?
Nå, det var väl det mesta av min lätt frustrerade nationaldagsveklagan och just nu visar sig Sverige från sin kanske allra vackraste sida. Vi lever kanske i en föränderlig värld och kanske går förändringarna just nu litet (inte så litet) snabbare än vad som känns tryggt och bekvämt. Kanske är det allt detta som gör att det i år känns angelägnare än någonsin att vi har en nationaldag att fira?
Även om vårt firande är av ett stillsammare slag än t ex Norges. Fast vi har inte haft vår nationaldag så länge, vi håller mest på att värma upp och se vad som passar oss bäst.
Hur firar ni nationaldagen?
Har ni utvecklat några nationaldagstraditioner än?
Det finns för övrigt en annan sorts "gubbar" än ovan nämnda som numera brukar dyka upp redan till nationaldagen. Jordgubbar. Svenska.
Dessa "gubbar" gillar jag odelat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar