När man vaknar till ett hysteriskt plongande nerifrån pendeltågsstationen så vet man att någonting är galet. Men så katten om man kunde föreställa sig att två så gott som nya pendeltågsstationer i centrala Stockholm tvingats stänga p g a rulltrappor som utsatts för onormalt slitage.
Alltså, det är inte mer än ett år sedan Stockholm City och Stockholm Odenplan invigdes. Och utrustning i rulltrappor, utrustning som skulle ha hållit rulltrappornas livstid ut, är allaredan utsliten.
Man undrar ju - vad fasen gick fel?
Men, som sagt, Stockholm Citys och Stockholm Odenplans pendeltågsstationer är nu stängda. På obestämd tid.
Vilket är ännu en begränsning i framkomligheten vad kollektivtrafiken beträffar i och omkring Stockholms city. Utöver de som beror på upprustningen av getingmidjan mellan Stockholms Södra och Stockholms Central, arbetena med att rusta upp gröna linjen vid Gullmarsplan och Skärmarbrink och arbetena mellan pendeltågsstationerna Stockholms City och Jakobsberg.
Än en gång undrar man - var det ingen som tänkte till att det kanske blev något spårarbete för mycket i och ikring Stockholm?
För som det nu är, är Stockholms city tämligen effektivt avskuret från åtkomst såväl norrifrån som söder ifrån.
Och frågan man inte kan ställa sig nog många gånger är:
Hur tusan kunde en så gott som ny rulltrappa rosta sönder och slitas ned på inte stort mer än ett år?
Så här lyriskt skrev jag om min först upplevelse av pendeltågsstation Stockholms City i augusti förra året. Den gången var allt så skimrande blankt och nytt som på bilden ovan.
För mig, som skulle till praktiken inne i Vasastan, innebar det att jag fick ta pendeln till Stockholms Södra och fyrans buss därifrån till Sankt Eriksplan. Det funkade, även om det blev litet längre att gå än det normalt brukar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar