Även om det känns som om jag kommer att ha det inom "synhåll" bara jag kommer över kamelens sista puckel (den jag för närvarande kämpar mig uppför). Men slutscenen dök upp i huvudet i går, ganska fix och färdig, så jag har passat på att skissa ned den medan den fanns tillgänglig i den kreativa delen av hjärnan.
Slutscenen kommer givetvis att bearbetas och byggas ut något när jag väl hinner "dit" sammanhållen text-mässigt betraktat. Men scenens kärna finns där. Nerven också.
Så himla skönt att det knappt går att beskriva!
Fast en del av er känner säkert igen den där känslan:
"Ah, det är alltså hit vi skall!"
Eller sista scenen i sista kapitlet.
Kanske är den med sina åtta arbetssidor i längsta laget som epilog?
Jag vet inte.
Jag orkar inte tänka, inte just nu.
Scenens arbetsnamn? Brudens far.
Jag sade ju att jag skriver någonting romantiskt!
Det finns ingen tidsplan, bortsett från att jag hoppas ha ett färdigt första utkast till manuset till första boken någon gång under våren. Helst under vårvintern, men jag är inte fullt så optimistisk att jag säger att det är så det kommer att bli. Man vet aldrig vad man stöter på för problem under resans gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar