Författardrömmar som lades på is

Jag upptäckte redan i de tidiga tonåren att jag aldrig kommer att bli det slags författare som skriver för hand. Jag har inte allting färdigt i huvudet när jag börjar skriva utan behöver kunna bolla runt och arrangera om texten, både när det gäller strukturen som formuleringar, sedan jag har kastat ned grundtankarna för en scen som ett slags idéskiss. 

När jag väl känner att jag har fått med alla grundelement som behövs i den scenen/det textpartiet/den dialogen så är det dags för mig att börja bygga upp scenen/textstycket ordentligt, med struktur och dramaturgi och interagerande mellan medverkande huvud- och bipersoner för att få det just så som jag ville ha det. Ibland så krävde detta ett omfattande bollande med textstycken och meningar – och det, var fullkomligt hopplöst att göra för hand. 

Åtminstone så blev alla omskrivningar för mycket för min del.

Eftersom jag var i de tidiga tonåren under senare halvan av sjuttiotalet, så fanns det inte mycket att göra för att få min skrivprocess att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Datorer var vid denna tid någonting som stod omgivna av kyltorn i stora datorhallar och kostade hundratusentals kronor och ingenting som man kunde ha hemma på bordet i vardagsrummet.

Så mina mina författardrömmar lades på is framemot millennieskiftet, när det dök upp datorer som både storleksmässigt och prismässigt var sådana att man kunde ha hemma i vardagsrummet. 

Det var först då som jag på allvar kunde komma igång att skriva. För att inte tala om att bolla med texten, på det sätt som jag behöver, för att den skall bli just så bra som jag vill ha den.

Det var precis vad jag behövde för att komma igång med mitt skrivande igen. 

Vad jag hade väntat på, ända sedan jag kommit i kontakt med mina första “dumma” terminaler på olika arbetsplatser och sedan – underbara uppenbarelse – en Philips ordbehandlare. 

Senare kom så småningom nästa revolution – PC. 

Olyckligtvis var dock prislappen på de första generationernas PC ungefär den samma för en hyfsat begagnad och fortfarande fullt funktionsduglig bil.

Utom min budget. 

Långt utanför.

Men framåt slutet av 90-talet fick vi dock möjlighet att hyra dator genom jobbet - och vilken fantastisk värld det var som plötsligt öppnade sig!

Plötsligt kunde jag skriva när jag vill, hur jag ville och hur mycket jag ville. 

Och ändra texten hur många gånger som helst, tills jag var helt nöjd med den.

Sedan dess har det blivit en rad skrivarkurser, dels vid en folkhögskola och dels vid Folkuniversitetet, för att lära mig skrivarhantverket i grunden så att jag hade en bra grund att stå på.

Självklart så har det också blivit en otrolig mängd skrivande. 

• Och utforskande
• Och experimenterande

Islossning för författardrömmarna, med andra ord.

Höstlov

Det prasslar i asparnas gulnande kronor

Från lindar och lönnar sveper brisen löven

Hösten har märkt vår värld i lövens färger

Löv från matt gyllenbeige till koppar

Från honung till umbra

Från brandgult till lackrött

Det regnar guld från björkarnas grenar

Det brusar i popplarna när de sjunger höstens lov

RWA i kris - ett starkt försenat inlägg

Det här inlägget har, av en rad olika skäl, blivit starkt försenat och hur aktuellt - eller inaktuellt - det är idag, det vet jag inte.

Hur som helst, här är det i alla fall.

Under de sista veckosluten i januari så hade jag möjlighet att titta igenom och lägga upp YouTube-klipp från de senaste årens RWA-konferenser. 

Det har under de senaste åren inte funkat med min antika dator, som gått:

"YOUTUBE? Är du rent rasande GALEN?!!"

Alldeles för ansträngande.

Med hjälp av en lånad dator så gick det betydligt bättre och här är nu de nya sidorna med video-klippen från de senaste årens konferenser: 

• RWA 2017 i Orlando
• RWA 2018 i Denver
• RWA 2019 i New York  

Det har varit vemodigt att titta igenom dem, för att inte säga hjärtslitande. 

Det fanns så mycket hopp, så mycket glädje. 

Så mycket energi.

Men bara någon månad efter 2019 års konferens så gick Romance Writers of America, RWA, in i en störtbrant nedåtgående spiral och in i sin kanske värsta kris sedan organisationen grundades 1980 och håller mer eller mindre på att implodera.

Eller slita sig självt i stycken.

Även om det kanske inte finns någon annan likhet mellan organisationerna än att de båda - var och en på sitt sätt - sysslar med litteratur så skulle jag vilja påstå att Romance Writers of America är ungefär lika skickliga på krishantering som vad Svenska Akademien var på sin tid, när de imploderade och slet sig själva i stycken. 

• Om de kan hitta ett sätt att göra en omöjlig situation ännu värre, så nog tusan lyckas de hitta det

Nu undrar ni kanske vad som har hänt?

Liksom många andra organisationer i USA så har RWA kämpat med mångfald och inkludering. 

Det är någonting som inte har underlättats av att ca 80% av medlemmarna (författare, förläggare, etc) fortfarande var vita.

• Under slutet av december, i januari och början av februari så trendade trådarna om RWA och krisen och de olika turerna kring detta på Twitter
  
  
• Sedan började valet i USA, valkampanjer, coronakrisen och pandemi (och såväl hanteringen som effekterna av dessa) att trenda medan RWA-trådarna sjönk undan

Så exakt vad som har hänt i turerna kring RWA (Romance Writers of America) sedan någon gång i vårvintras, det vet jag faktiskt inte.

Ibland sträcker jag mig efter fjärrkontrollen

 Sedan kommer jag på att fjärrkontrollen är undanlagd. 

Att tvn, det gamla bojsänket till tjocktv - den analoga antikviteten som ändå höll på att ge upp andan, man som jag hade hoppats skulle hålla ut tills jag fick råd att köpa en ny (eller bättre begagnad) tv - nu är avstängd och står där som en tyst påminnelse om ett av vår tids största mediala svek.

Att vissa bolag inte har något som helst sinne för timing.

Tack för det, Com Hem.

Tack för att ni tog tvn och nyhetsflödet och presskonferenserna om coronapandemin - och också vissa bra program på de två kanaler som min stackars antika, analoga tv fortfarande lyckades få in - ifrån mig.

Dålig timing, Com Hem.

Maximalt dålig timing.

Och maximalt dålig fingertoppskänsla när det gäller att motsvara kundernas behov i kristider.

Men över till den ironiska tvisten.

Hyresvärden har nämligen dragit in fiber från en konkurrent i fastigheten.

Ett alternativ som är betydligt billigare (och den enda anledningen till att jag inte hade bytt var att tvn var en antikvitet och att jag inte ville riskera att få in de få kanaler som jag trots allt ändå fick in).

Men nu togs också de ifrån mig, mitt under en pågående pandemi.

Så ni ska nog inte räkna med att få mig tillbaka, även om jag en dag har möjlighet att skaffa mig en digital tv.

Ni har nog bränt era skepp.

Riktigt rejält.

Man ska nämligen inte överskatta kundlojaliteten heller.

Blir vi förbannade, så drar vi.

Ni kanske borde ha tänkt på det, Com Hem.

Gårdagen, var inte någon bra dag

 Punkt.