Författardrömmar som lades på is

Jag upptäckte redan i de tidiga tonåren att jag aldrig kommer att bli det slags författare som skriver för hand. Jag har inte allting färdigt i huvudet när jag börjar skriva utan behöver kunna bolla runt och arrangera om texten, både när det gäller strukturen som formuleringar, sedan jag har kastat ned grundtankarna för en scen som ett slags idéskiss. 

När jag väl känner att jag har fått med alla grundelement som behövs i den scenen/det textpartiet/den dialogen så är det dags för mig att börja bygga upp scenen/textstycket ordentligt, med struktur och dramaturgi och interagerande mellan medverkande huvud- och bipersoner för att få det just så som jag ville ha det. Ibland så krävde detta ett omfattande bollande med textstycken och meningar – och det, var fullkomligt hopplöst att göra för hand. 

Åtminstone så blev alla omskrivningar för mycket för min del.

Eftersom jag var i de tidiga tonåren under senare halvan av sjuttiotalet, så fanns det inte mycket att göra för att få min skrivprocess att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Datorer var vid denna tid någonting som stod omgivna av kyltorn i stora datorhallar och kostade hundratusentals kronor och ingenting som man kunde ha hemma på bordet i vardagsrummet.

Så mina mina författardrömmar lades på is framemot millennieskiftet, när det dök upp datorer som både storleksmässigt och prismässigt var sådana att man kunde ha hemma i vardagsrummet. 

Det var först då som jag på allvar kunde komma igång att skriva. För att inte tala om att bolla med texten, på det sätt som jag behöver, för att den skall bli just så bra som jag vill ha den.

Det var precis vad jag behövde för att komma igång med mitt skrivande igen. 

Vad jag hade väntat på, ända sedan jag kommit i kontakt med mina första “dumma” terminaler på olika arbetsplatser och sedan – underbara uppenbarelse – en Philips ordbehandlare. 

Senare kom så småningom nästa revolution – PC. 

Olyckligtvis var dock prislappen på de första generationernas PC ungefär den samma för en hyfsat begagnad och fortfarande fullt funktionsduglig bil.

Utom min budget. 

Långt utanför.

Men framåt slutet av 90-talet fick vi dock möjlighet att hyra dator genom jobbet - och vilken fantastisk värld det var som plötsligt öppnade sig!

Plötsligt kunde jag skriva när jag vill, hur jag ville och hur mycket jag ville. 

Och ändra texten hur många gånger som helst, tills jag var helt nöjd med den.

Sedan dess har det blivit en rad skrivarkurser, dels vid en folkhögskola och dels vid Folkuniversitetet, för att lära mig skrivarhantverket i grunden så att jag hade en bra grund att stå på.

Självklart så har det också blivit en otrolig mängd skrivande. 

• Och utforskande
• Och experimenterande

Islossning för författardrömmarna, med andra ord.