En klar förbättring!

Söndagen har på det stora hela blivit mycket bättre än lördagen. Kanske för att jag sovit riktigt gott. Och riktigt länge - från kvart över tio till tjugo i åtta, med bara en kortare vakenperiod någonstans mellan fyra och fem efter en tur till badrummet.

Kanske för att Alvedon och linimentstiftet gjort alldeles underbar verkan. Har ni någon gång prövat Linnex linimentstift? Om inte, så är det fantastiskt.

Det enda man måste tänka på är att det är starkt. Väldigt starkt.

Väldigt, väldigt starkt.

Man får bara stryka på tunna, tunna lager. Och man måste akta sig för att lägga korsande eller överlappande lager.

Jag lyckades nämligen göra det senare på foten en gång. Efter någon timme kändes det, fast fläcken kunde vara max en halv centimeter gånger två och en halv centimeter, som om det området av foten skulle utlösa en spontan självantändning.

Och, tro mig, akut fotbad strax efter midnatt är ingenting man vill vara med om i onödan.


Men i går hade jag också gjort någonting som jag tror kan ha ha hjälpt mot smärtor och värk. Trots att jag kände mig så ledbruten som jag gjorde, genomförde jag en manöver jag ansåg synnerligen behövlig. Jag vände på bäddmadrassen.

Den behöver vändas ibland, ungefär varannan gång jag bäddar rent i sängen, annars tenderar den att bli en aning nedlegad i mitten. Kan ha bidragit till att jag sov så gott. Och till att jag utan några större problem somnade om efter badrumsturen.


Men framförallt tror jag söndagen blivit så mycket bättre än lördagen eftersom det deppigt sövande kompaktgrå molntäcket jag vaknade till efter ett par timmar började skingras och släppa fram allt större flikar av blå himmel. Och solsken!

Tänk vilken skillnad blå himmel och solsken gör för livsandarna.

Just nu ser jag ut över kylslaget pastellrosa solnedgång med inslag av violett.


Jag är kanske inte värkfri. Än.
Men det känns definitivt som om det går åt rätt håll.