Större delen av november gick åt till att skriva texter till ett projekt som jag definitivt inte borde ha tjuvstartat med nu. Texten i fråga utspelar sig nämligen i tredje boken i serien som börjar med mitt Ökända Mastodontmanus, d v s texten som jag nu kämpat med i fem år och som jag under året kämpat med att skriva om från början.
Så jag hade definitivt ingenting överhuvudtaget i tredje boken att göra ännu på väldig, väldigt, vääääldigt länge. Men en scen så otroligt detaljerad och levande landade i mitt medvetande att det var som om en video spelades upp i mitt huvud. Och jag kände att jag måste skissa ned den scenen - med all dialog, med alla tvists i plotten - så jag skulle minnas den.
Att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag hade glömt den när jag en gång väl hann dit.
Det blev tre kapitel och början på ett fjärde. Totalt ca 16.000 ord. Så även om jag inte deltog i NaNoWriMo var jag långtifrån skrivmässigt improduktiv i november.
Det blev också grymt bra text, förmodligen någonting av det bästa jag skrivit. Hur ofta kan man egentligen skriva det? Nu hoppas jag bara att jag den dag jag hinner så här långt fortfarande tycker att texten fortfarande håller en acceptabel nivå.
Det var också så många pusselbitar som föll på plats så jag ångrar ingenting. Definitivt inte. Med det här sitter planerna för den ena intrigen i tredje boken som en smäck.
Och det har varit så jäkla roligt att skriva just det här paret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar