onsdag 6 juni 2018

Hissdörrarna som blev till förtret

Frustrationen när man hör hissdörrarna försöka stängas någonstans längre ned i hisschaktet går inte att beskriva. Inte när man befinner sig utanför sin lägenhet (som för ögonblicket är jäkligt olägligt belägen på sjunde våningen), har varit sjukanmäld en vecka p g a av fotsmärtor och just återvänt till jobbet och man hör att hissdörrarna försöker och försöker stängas och efter att ha lyssnat på dessa försök inser att de försöker och försöker förgäves.

När man inser att man måste gå nedför sju jävla trappor. Med fotsmärtor. Med käpp. Med väska. Med en jävla soppåse därtill.

Och, nej, jag hade inte kunnat låsa upp dörren och slänga in soppåsen innanför dörren igen. Bröd hade möglat i värmen och hamnat i soppåsen, som nu stank så man storknade.

Soppåsen, visade sig vara ett jävla åbäke. Jag höll den i samma hand som jag höll i ledstången. Den roterade ett halvt varv för varje steg jag tog. Det ledde till att påsens handtag snurrades och snurrades tills öglan för mina fingrar blev mindre och mindre.

Vilket i sin tur ledde till jag måste stanna på varje trapplan och låta soppåsen snurra upp igen för att få tillbaka blodtillförseln till mina fingrar.

Det tog någonstans runt en kvart att fot för fot, steg för steg ta sig nedför trapporna. Det innebar också att jag kom iväg ett pendeltåg senare än jag hade tänkt, så det var förbaskad tur att jag hade tänkt åka med ett tidigare tåg än normalt.

Och nog kändes det i fötterna. Det blev kanske inte nedstigandet i helvetet, men nog fasen blev nedstigandet helvetiskt.



Dagens fotnot är att:
  • De där hissdörrarna man satte in i samband med hissrenoveringen 2015, eftersom hissar av säkerhetsskäl måste ha innerdörrar, har visat sig mest vara till förtret
  • Säkerhetsaspekten har visat sig vara en funktionssabotör
  • Det, i vissa lägen är olägligt, att bo på sjunde våningen



2 kommentarer:

  1. Hoppas det gick bra, Elisabet! Jag kan bara tänka mig fasan, jag bor ju själv på sjuan och har INTE ont i fötterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gick trots allt ganska hyfsat, fötterna var litet sura och morriga i går men höger fot känns rätt bra i dag och vänstern (som hade mig hemma och sjukanmäld förra veckan eftersom den svullnat upp till 1½ gång så tjock som högern i sommarvärmen efter ett litet felsteg) känns inte värre än den gjorde i måndags.

      Det löjligaste av allt i sammanhanget är att mina fotsmärtor härrör från senhösten/vintern 2015 när man stängde av hissen i en månad för helrenovering. Sju trappor ned och upp dagligen blev fjorton trappor. Behövde man ut två gånger någon dag blev det tjugoåtta trappor och behövde man någon dag ut tre gånger blev det jäkligt många trappor.

      Så länge jag var igång och lekte stenget/alpinist gick det väl någorlunda men när vi väl fick tillbaka hissen kom problemen med muskelsmärtor efter bara några veckor. Först vänster fot, nästa gång var det högern. Det kunde räcka med att jag trampade en aning snett på en tröskel så krampade foten i fråga.

      Radera