Novellen som exploderade (och blev ett romanprojekt) har fått ett namn.Ett arbetsnamn. Kanske mer än så, men definitivt ett arbetsnamn. Ett som är betydligt bättre och mer passande för en roman än den nödlösning jag använde medan jag skrev den som novell till novelltävlingen i somras.
Och, nej, jag tänker inte berätta vilket. Åtminstone inte än, jag vill suga på den här syrliga karamellen ännu en tid. Ibland måste man helt enkelt få njuta av stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar