Det här hjälpte mig initialt att få överblick och komma igång med skrivandet under vintern och vårvintern. Texten rasslade som bara ur mig, scenerna formade sig själva i bakhuvudet och texten var i bästa sortens flow.
Under vårvintern skrev jag också slutet. De båda sista kapitlen, inklusive en prolog. Dels eftersom de här sekvenserna plötsligt rullade upp i min hjärna på bästa sändningstid - förlåt, skrivtid - och jag inte ville riskera att några av mina allra bästa idéer gick förlorade. Och dels som ett sätt att rama in texten och ge den en tydlig, väl definierad riktning: "Det är åt det här hållet vi skall!"
Men sedan tog det tvärstopp.
I början av sommaren kändes det som om jag behövde ändra kapitelstrukturen radikalt i början av texten. Efter en del velande hamnade patienten - förlåt, texten - på operationsbordet och några drastiska ingrepp genomfördes.
Sedan dess har texten (och författaren) varit konvalescenter efter detta traumatiska ingrepp och jag har inte vetat riktigt hur jag skulle gå vidare. Just nu, efter omstruktureringen, känns det som om jag inte får någon som helst överblick över texten i detta mastodontdokument. Och efter "operationen" fungera inte längre kodningen och länkningen så som ursprungligt planerat eftersom kapitlen inte bara skiftat följd utan också över lag skjutits framåt.
Efter att arbetat i 17 med administration och information på Televerket/Telia har jag utvecklat en stark förmåga att ta till mig, arbeta med och strukturera stora textmängder till begripliga och hanterbara dokument. Eller, kort sagt, bemästra informationskaos. Men:
- Min huvudtext, också känd som Text 1, omfattar i skrivande stund 871 sidor - 871 arbetssidor.
- Texten består av, också det i skrivande stund, 273 415 ord.
- Eller 1 343 213 tecken.
En del av detta är givetvis olika former av sid-, kapitel- och dokumentstruktur. Och en del av det är dubblett texter, som efterhand skall gallras bort när jag är säker på att jag har den version jag vill ha. Och ännu mera skall förhoppningsvis kunna bantas bort när jag väl har mitt första utkast färdigt.
Men under dessa omständigheter är det kanske förståeligt om jag för närvarande känner mig inte så litet överväldigad.
Tanken har väckts - kanske är det dags att, kapitel för kapitel, i takt med att jag bearbetar texten, bryta upp dokumentet och spara det i kapitelform på nytt? Finns det någon vits med att hålla fast vid en metod som var fullständigt rätt för ett år sedan, och som varit till stor hjälp fram till det att jag lade texten på operationsbordet, om den inte längre tillför någonting positivt till skrivprocessen utan snarare bromsar och försvårar den?
Eller ligger lösningen helt enkelt i att göra om och uppdatera kodningen och länkningen.
Jag vet inte.
Just nu vet jag varken ut eller in.
Jag har lösningen Elisabet! RITRULLE! För mig är den ovärderlig eftersom den hjälper mig att snabbt få en överblick över mina kapitel och varje enskild scen. Dessutom kan jag kludda ner tankar vid sidan om ex. "Varför känner A såhär?" eller "Lägg in en scen för att låta J reflektera över det som hänt!"
SvaraRaderaSom ett komplement använder jag färgpennor för att markera känslor i scenen, ex. i scen ett så är J arg, det markerar jag med rött. I scen två är han fortfarande arg, liksom i inledningen av tredje scenen. Men sedan händer någonting i scen fyra som gör att han går från arg till intresserad/kärleksfull. Det gör att jag måste vara lite extra tydlig med varför det sker en så drastisk förändring hos J. Det här var jag inte riktigt medveten förrän jag skrev ner allting på ritrullen. Den är min bästa vän.
Jag har övervägt ritrulle ibland. Men det här är ett dokumentproblem snarare än ett textmässigt-/intrigmässigt problem. Sedan jag stuvat om kapitlen i inledningen av texten har jag den absurda situationen att jag t ex har två "andra kapitlet". Det ursprungliga, ännu inte redigerade (som förmodligen kommer att bli fjärde eller femte kapitlet i den nya strukturen). Navigationssystemet för mitt mastodontdokument svävar just nu på gränsen för att spåra ur.
RaderaRitrulle i all ära, men just detta problem tror jag inte den kan lösa.
Ah, hrm... det här problemet har jag också råkat ut för några gånger. Men mitt manus har än så länge endast trettiofem kapitel fördelat på 234 sidor så det är lite mer överskådligt än ditt projekt.
RaderaBåda lösningarna som du föreslår tar ju tid. Frågan är om du inte skulle tjäna på att helt enkelt dela upp kapitlen i olika dokument. På så sätt kan du börja om på nytt, det blir en fräsch start istället för att sitta och arbeta med en struktur som du - i nuläget i alla fall - inte tycker fungerar helt. Risken är ju att du tappar den röda tråden, eller flödet i texten, men jag har en känsla av att du har ganska god överblick över vad varje kapitel innehåller ändå :)
Ja, jag lutar allt mer åt att en uppbrytning av dokumentet tillbaka till kapitelform (nu i rätt ordning) nog är det bästa alternativet. Det ger mig också en chans att arbeta igenom kapitlen i den inledande tredjedelen, med hänsyn till att texten inte alls är på väg åt det håll jag ursprungligen hade i tanke.
RaderaJag tror visserligen att jag korrigerat allt men den här metoden erbjuder möjligheten att arbeta igenom texten systematiskt - scen för scen, kapitel för kapitel - utan att bli överväldigad.