Höstkyla och höstbäddning

På hösten, innan värmen på elementen har kommit igång ordentligt, blir det lätt kallt om fötterna när man skall lägga sig på svala (läs kalla) lakan. De senaste åren har jag löst det genom att bre mitt största, mjukaste och fluffigaste badlakan över underlakanet vid fotändan av sängen.

Men i år blev det inte så. När kylan satte in låg just det badlakanet i tvättkorgen och jag hade hade sådana knäsmärtor att jag inte kunde ta mig till tvättstugan. Jag försökte därför bädda med mitt näst största, näst mjukaste badlakan över lakanet vid fötterna istället.

Det funkade inte.

Det var för kort och för smalt och för lätt - och korvade sig också alldeles för lätt under fötter och vrister.

En kylslagen natt fick jag huttrande stiga upp, lyfta upp sängkläderna vid fotändan av sängen och hala bort den odugliga frottéklunsen som rullat ihop sig under mina fötter och mest av allt kändes som en knölig rulltårta. Istället bredde jag en fleecefilt över underlakanet och bäddade in den stramt och ordentligt om bäddmadrassen. Den låg därigenom slätt och stadigt och var mycket bekvämare och behagligare för fötter och vrister och vader. Riktigt, riktigt skönt - och det har hjälpt mig att sova riktigt gott sedan jag bäddade om.

Så om ni fryser om fötter och smalben på vintern, när dessa måste värma upp en lika stor yta i sängen som bålen, så rekommenderar jag att bädda med en fleecefilt över lakanet vid sängens fotända.

Jag kan bara säga en sak - kalla tassar håller en vaken.

Och om du nu inte vill ha en fleecefilt? Tja, jag förmodar att det skulle fungera lika bra med en yllefilt. Så länge den inte kliar och irriterar mot huden. 

Litet dagen efter tidsomställningen

Det märks att det är måndagen efter det att man ställt om klockan.

För det råder ingen tvekan om att det är måndagen efter det att man ställt om klockan, inte själva söndagen, som är den kämpigaste och mest desorienterade dagen. Kropp och sinne ställer man inte om lika lättvindigt som klockan. Så när man skall återvända till vardagsrutinerna känns det förvirrande.

Hur upplever ni tidsomställningen?

Skrivdagbok, 28 oktober

Jag skriver. Wohoo!

Dessvärre så skriver jag inte i mitt huvudskrivprojekt, där råder det minsann fortfarande skrivarstiltje.

Däremot blev jag i lördags drabbad av en idé till en riktigt julig, romantisk historisk novell.

Behöver jag fler skivprojekt? Nej, inte alls.

Men ni som skriver, ni vet nog hur det är när man får bilder så tydliga att det känns som om man ser scenerna i en film spelas upp i ens huvud. Det går inte att stå emot,man måste skissa ned det här innan man tappar intensiteten i scenerna.

Inte när det känns som om det här, det skulle kunna bli så jäkla bra.

Kreativitet.
Man vet aldrig var den slår till.

I helgen har det blivit litet drygt två sidor splitter ny text - och inledningen känns klockren. Nu återstår att se om den känslan håller i sig.

Fler bilder från min inspiraton board

Här kommer ytterligare några av bilderna jag har samlat till min inspiraton board för mitt huvudskrivprojek.

 

Först, givetvis, litet mer vitsippor.

(Vitsippor spelar nämligen en viss roll i berättelsen)

 

En blomsteruppsättning som denna skulle kunna stå
någonstans i den kvinnliga huvudpersonens barndomshem. 

Där skulle givetvis de höga, vackra fönstren också passa väl in.

Den senare delen av boken utspelar sig i maj och då
har vi kommit in i fruktblomningen, även om det är
först i de sista kapitlen som den slår ut i all sin prakt.

Också häggen blommar med slösande rikedom.

Då är frågan, har den här idén att bygga upp ett slags inspiraton board för att boosta kreativiteten fungerat?

Ja, så tillvida att en hel massa tankar kring skrivprojektet och texten har kommit igång. Nej, så tillvida att jag ännu inte kommit igång att skriva där jag skulle behöva skriva. Men förhoppningsvis kommer det också så småningom och under tiden fortsätter jag att bygga upp min inspiraton board.

Skrivdagbok, 21 oktober

På skrivarfronten råder för närvarande något av skrivarstiltje. Jag sitter fast i tionde kapitlet och där har jag suttit fast i vad som börjar kännas som evigheter.

Situationen är följande: Jag har skrivit färdigt en del av en scen ur en persons perspektiv och det är dags för någon annan att stiga fram och ta över stafettpinnen och agera berättarröst/berättarperspektiv.

Problemet är bara det att ingen av de närvarande personerna i rummet som scenen utspelar sig i verkar vara hågade att ta över ordet. Så därför står tionde kapitlet för närvarande står och stampar utan att röra sig ur fläcken.

 
För att boosta kreativiteten har jag börjat bygga upp en mapp med inspirationsbilder. Ja, bilderna har redan funnits men då har de varit utspridda på e rad olika mappar med olika teman. Som Vitsippor eller Fruktblomning eller Blåsippor eller kanske olika konstnärers namn.

Skillnaden är att jag nu samlar dem på ett ställe, som ett slags inspiraton board. Jag kommer framöver att presentera några av bilderna som inspirerar mig och jag börjar här med några bilder som representerar årstiden när min berättelse utspelar sig (april till maj) och också i viss mån landskapet kring den huvudsakliga platsen (en mindre herrgård inte långt från Uppsala i Uppland) där den utspelar sig.

 

Skulle kunna vara en bild från åskrönet.

Skulle kunna vara en bild från sjöns bortre strand.

Skulle kunna vara en bild från promenadstigarna längs bäckarna.

Det är ju också blåsippstid...

Och inte att förglömma scillatid...

Eftersom berättelsen tar sin början vid påsk, så är det också påskliljetid.

Men framförallt är det vitsippstid.  

Faktum är att vitsipporna vid ett tillfälle spelar en stor roll.

Fler inspirationsbilder kommer att presenteras efter hand.