Frågan som man måste ställa sig är väl om man vågar ringa dig?
Eller är det säkrast att låta bli?
Är det bara jag som oroar mig över den flagranta nonchalans för allt vad datasäkerhet heter som myndigheter och organisationer som borde veta fan så mycket bättre under de senaste åren har visat prov när det gäller att skydda våra personuppgifter och annat slags känslig, sekretessbelagd och säkerhetsklassad information som lejts ut på leverantörer som åsidosätter alla säkerhetsföreskrifter?
Som gammal säkerhetsmänniska så kan jag inte annat än häpna över denna aningslöshet och enfald, för att inte tala om denna totala nonchalans för också det mest elementära säkerhetstänkande.
Jag är förbluffad.
Jag är oroad.
Jag är förbannad.
Jag började min bana på Televerket 1985, direkt efter högskolan, på en av dess datasäkerhetsavdelningar, under slutskedet av kalla kriget. Och jag kan bara säga en sak. Den här idiotin hade aldrig tolererats på den tiden.
Min 1177 reflex har kanske något år i bruk på nacken och dess något flagnade tillstånd efter att ha hängt med i ur och skur får symbolisera dagens skriande okunskap och likgiltighet om och kring vikten av datasäkerhet och säker lagring av känsliga uppgifter, däribland personuppgifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar