Hur som helst, under måndagen så märkte
jag i alla fall gång efter annan att jag lyfte blicken varje gång jag såg en buss köra
förbi för att se hur det såg ut på taken. Och, jösses, så många av dem som hade en gastank på taket.
Det var ingenting som man egentligen hade tänkt på före bussolyckan vid infarten till Klaratunneln, där gastanken på taket exploderade när bussen körde in i en balk. Vare sig huruvida bussarna hade en en gastank på taket eller inte, eller hur stora riskerna med det kunde vara.
För närvarande så är i alla fall den gamla säkerhetsmänniskan inom mig tacksam över att jag för närvarande bara ytterst sällan behöver åka buss i innerstan. Fast nu kommer jag väl, om jag jag känner mig själv rätt, att börja skärskåda taken på mina lokala förortsbussar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar