Oh, nej, inte då. Däremot så satte jag käppen - en del av er vet nog att jag sedan år har en käpp i metall som stöd här i livet - i kläm i chefens skrivbord så till den grad att det nästan kantrade.
Hur lyckas man med det, undrar ni kanske?
Sedan vi före jul flyttade in i samma rum allesammans så har jag haft vissa problem med att finna en bra plats att placera min käpp på där den inte hela tiden ramlade omkull. Jag hittade den perfekta platsen, lutad mot benpelaren i underredet till chefens höj- och sänkbara skrivbord så stod den tryggt och säkert och var ur vägen för alla.
Det vill säga där stod den tryggt, säkert och ur vägen för alla tills igår. Då fick chefen - som ALLTID står vid skrivbordet - plötsligt för sig att han skulle sitta ned. Så han satte sig ned och började sänka sitt skrivbord. Vilket gick smidigt ända tills skrivbordsskivans baksida tvärnitade medan dess framsida lydigt fortsatte nedåt - varvid den började få slagsida.
Det var då vi upptäckte problemet.
Skrivbordsskivan hade på sin väg ned mot lagom sitthöjd stött på heavy metal. D v s min käpp, som stod lutad mot pelaren under bordet och som nu var fastkilad under bordsskivans bakre kant och gjorde att den mer och mer fick slagsida.
Behöver jag säga att vi höll på att skratta ihjäl oss?
Så, nej, jag sätter inga käppar i hjulen.
Men jag kan definitivt få skrivbord att kapsejsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar